I november förra året fattade regeringen beslutet att lägga ner Renmarkskommittén, en expertgrupp tillsatt för att utreda samebyarnas rättigheter till jakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen. Landsbygdsminister Peter Kullgren motiverade beslutet med hänvisning till omfattande kritik mot kommittén, och lovade att en ny kommitté med reviderade direktiv skulle tillsättas. Detta beslut väckte omedelbar kritik och ifrågasattes starkt av samiska representanter.
Kritiken riktade sig främst mot regeringens brist på konsultation med samiska företrädare innan beslutet fattades. Enligt svensk lag är regeringen, statliga myndigheter, regioner och kommuner skyldiga att konsultera samiska företrädare innan beslut tas i ärenden som kan ha särskild betydelse för samerna. Miljöpartiet reagerade starkt på regeringens agerande och valde att lämna in en KU-anmälan, en anmälan till Konstitutionsutskottet, med motiveringen att regeringen brutit mot lagen genom att inte konsultera samiska företrädare innan beslutet om nedläggningen av Renmarkskommittén fattades. Emma Nohrén, riksdagsledamot för Miljöpartiet, betonade vikten av att följa lagen och menade att regeringens förfarande var oacceptabelt.
Regeringen erbjöd sig att konsultera med samiska representanter först efter att beslutet om nedläggning offentliggjorts. Detta erbjudande avvisades dock av Sametinget och flera samebyar, som menade att konsultationen kom för sent och att regeringens avsikt redan var klar. De ansåg att det var meningslöst att delta i en konsultation när beslutet redan var fattat och kritiserade regeringens bristande respekt för samernas rättigheter och självbestämmande. Avslagna konsultationserbjudandet signalerade en djup misstro mot regeringens intentioner och förstärkte känslan av att samiska perspektiv inte togs på allvar.
Renmarkskommitténs ordförande, Eric M. Runesson, uttryckte besvikelse över regeringens beslut. Han menade att regeringens reaktion var ett tecken på att de blivit överraskade av kommitténs slutsatser, vilka bekräftade samebyarnas omfattande rättigheter enligt gällande lag. Runesson antydde att regeringens önskan att behålla statlig kontroll över jakt och fiske kan ha legat bakom beslutet att lägga ner kommittén. Hans uttalande pekade på en potentiell konflikt mellan statens intressen och samebyarnas rättigheter, en konflikt som Renmarkskommitténs arbete hade synliggjort. Detta väckte oro bland samiska företrädare och stärkte misstanken om att regeringens agerande var politiskt motiverat.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att regeringens beslut att lägga ner Renmarkskommittén präglades av kontroverser och kritiserades starkt för bristande konsultation med samiska representanter. Beslutet väckte oro och misstro bland samerna och ledde till en KU-anmälan från Miljöpartiet. Denna händelse belyser den komplexa och ofta spända relationen mellan staten och samerna, särskilt när det gäller frågor om markrättigheter och självbestämmande. Regeringens agerande i denna fråga väckte frågor om dess respekt för samernas rättigheter och dess vilja att följa lagen.
Händelsen illustrerar också vikten av konsultation och dialog i frågor som rör samiska rättigheter. Att fatta beslut utan att involvera de berörda parterna riskerar att skapa misstro och konflikter. En öppen och respektfull dialog är avgörande för att bygga förtroende och hitta lösningar som respekterar både samernas rättigheter och statens intressen. Regeringens agerande i fallet med Renmarkskommittén skickade en negativ signal till samerna och underströk behovet av att stärka samrådsförfarandena och säkerställa att samiska perspektiv tas på allvar i alla beslut som rör dem.
