Under 2023 genomförde Region Västerbotten den största minskningen av vårdplatser i hela Sverige, med en neddragning på 8,8 procent. Detta motsvarar nästan en tredjedel av de totalt 174 vårdplatser som försvann inom slutenvården nationellt under samma period. Konsekvenserna av denna vårdplatsbrist blir särskilt tydliga på akutmottagningen vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, där patienter ofta tvingas vänta längre tider på grund av överbeläggning på avdelningarna. Akutmottagningen saknar resurser för långtidsvård, vilket ökar risken för komplikationer hos patienterna.
Vårdplatsbristen i Västerbotten är en del av en större nationell trend där de flesta regioner, med undantag för Stockholm, har minskat antalet vårdplatser under de senaste 16 åren, främst på grund av personalbrist. Enligt Socialstyrelsen saknas det för närvarande 2 360 vårdplatser inom somatisk vård i Sverige, exklusive intensivvård. Specifikt för Västerbotten behöver antalet vårdplatser öka med 25 procent på kort sikt för att möta behovet. Sedan 2008 har antalet vårdplatser i Västerbotten minskat med hela 43 procent, vilket är betydligt mer än den nationella minskningen på 24 procent.
Region Västerbotten har under 2024 återöppnat ett 20-tal vårdplatser, men detta är långt ifrån tillräckligt för att täcka behovet. Paradoxalt nog planerar regionens politiker att minska vårdpersonalen för att spara pengar, trots att personalbristen, särskilt bland sjuksköterskor, är den främsta orsaken till vårdplatsbristen. Situationen på akutmottagningen i Umeå förblir ansträngd, med ett rekordhögt patientantal på 80 personer den 13 december, trots att bemanningen endast är dimensionerad för maximalt 35 patienter.
Denna paradoxala situation, där man minskar personalstyrkan samtidigt som behovet av vårdplatser ökar, skapar en ohållbar situation för både patienter och personal. Att minska personalstyrkan i en situation med redan ansträngd bemanning riskerar att förvärra vårdplatsbristen ytterligare, då färre sjuksköterskor innebär att färre patienter kan tas om hand. Detta leder till längre väntetider, ökad belastning på den befintliga personalen och potentiellt sämre vårdkvalitet.
Jämförande statistik från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) visar att Västerbotten har haft den största minskningen av vårdplatser per 1000 invånare mellan 2008 och 2023, med en nedgång på 43 procent. Andra regioner med stora minskningar inkluderar Örebro (42 procent) och Dalarna (37 procent). Endast Region Stockholm har lyckats öka antalet vårdplatser under samma period, med en ökning på 6 procent. Detta belyser de stora regionala skillnaderna i tillgången till vårdplatser i Sverige.
Enligt Socialstyrelsen definieras en disponibel vårdplats som en ligg- eller sittplats på en vårdenhet inom slutenvården som är utrustad och bemannad för att säkerställa patientsäkerhet och arbetsmiljö och som är redo för omedelbar användning. Med andra ord, det räcker inte med att ha en fysisk säng; det krävs även tillräcklig personal och utrustning för att platsen ska kunna användas. Detta förklarar varför personalbristen är så central i problematiken kring vårdplatsbristen. Utan tillräckligt med personal kan befintliga sängplatser inte användas, vilket i praktiken minskar antalet disponibla vårdplatser.
