Misstänkt i Rönninge sökte hjälp – behandlingen tog över ett år

En 26-årig man som misstänks för mordet på en ung kvinna i Rönninge i december försökte få hjälp för pedofili och oönskade sexuella impulser innan han frigavs, rapporterar P4 Stockholm. Tragiskt nog tycks vårdsystemet ha misslyckats med att ge honom regelbunden behandling, trots upprepade varningssignaler.

Mannen var tidigare dömd för bland annat försök till kidnappning av en tioårig flicka. I samband med domen bedömdes han lida av pedofili med hög återfallsrisk, vilket borde ha föranlett omfattande vårdinsatser.

Enligt P4 Stockholms granskning tog den dömde själv initiativ till att söka hjälp inför sin villkorliga frigivning. Han kontaktade då Anova-kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset, en specialistklinik som erbjuder behandling för personer med pedofili och oönskade sexuella impulser.

Trots mannens initiativ dröjde det anmärkningsvärt länge innan någon egentlig behandling påbörjades. Det skulle ta ett och ett halvt år innan ett behandlingsmöte hölls vid Anova-kliniken. Vid det laget var 26-åringen redan villkorligt frigiven, vilket innebar att värdefull tid för potentiellt förebyggande insatser gått förlorad.

När mannens villkorliga frigivning avslutades, konstaterade Kriminalvården att behandlingen ”inte hade genomförts regelbundet”. Detta uttalande väcker allvarliga frågor om ansvarsfördelningen mellan rättsväsendet och vården när det gäller personer som bedömts ha hög risk för återfall i allvarliga sexualbrott.

Fallet belyser en problematisk lucka i det svenska systemet för hantering av sexualbrottslingar med dokumenterad återfallsrisk. Experter på området har länge påpekat vikten av kontinuerlig och strukturerad behandling för personer med pedofila böjelser, särskilt under den känsliga övergångsperioden mellan fängelsevistelse och återinträde i samhället.

Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är tillgången till specialiserad vård för sexualbrottslingar ojämnt fördelad i landet, och väntetiderna kan vara långa även för personer som aktivt söker hjälp. Detta trots att forskning visar att tidig intervention kan minska risken för återfall betydligt.

Den långa väntetiden på behandling vid Anova-kliniken speglar ett större problem inom svensk psykiatrisk vård, där resursbrist och organisatoriska utmaningar ofta leder till fördröjningar som kan få allvarliga konsekvenser.

I det aktuella fallet misstänks 26-åringen nu för att ha mördat en ung kvinna i Rönninge i december, vilket väcker frågor om huruvida en mer konsekvent behandlingsplan kunde ha förhindrat tragedin.

Kriminalvårdens notering om att behandlingen inte genomförts regelbundet indikerar brister i uppföljningen av villkorligt frigivna med dokumenterad riskprofil. Vanligtvis ska en person som friges villkorligt stå under övervakning och följa en strukturerad plan för rehabilitering, särskilt när det finns en bedömd återfallsrisk.

Händelsen har lett till förnyade krav på en översyn av rutinerna kring frigivning av sexualbrottsdömda personer. Flera riksdagsledamöter har efterlyst tätare samarbete mellan Kriminalvården, psykiatrin och socialtjänsten för att säkerställa att personer med hög återfallsrisk får adekvat stöd och kontroll.

Fallet belyser även den svåra balansgången mellan individens rätt till integritet och samhällets behov av skydd. Även om den misstänkte själv sökte hjälp, vilket tyder på en viss sjukdomsinsikt, lyckades systemet inte fånga upp och tillgodose detta behov i tid.

För offrets anhöriga är vetskapen om att gärningsmannen identifierats som högriskperson redan innan brottet begicks särskilt smärtsam. Många ställer sig frågan om mordet kunde ha förhindrats om vårdsystemet fungerat mer effektivt.

Åklagarmyndigheten har ännu inte kommenterat detaljerna kring mordutredningen, men uppger att de utreder alla omständigheter kring den misstänktes bakgrund och situation vid tidpunkten för brottet.