Den 7 mars genomförde Säkerhetspolisen (Säpo) en räd mot en fastighet och flera andra platser i Tyresö. Bedömningen var att de var tvungna att agera för att ”avvärja ett möjligt attentat”. Händelsen inledde en utredning som kulminerade i att fyra personer åtalades. Tre av dem, inklusive två bröder med svenska föräldrar som konverterade till islam i tonåren, åtalades för förberedelse till terroristbrott. Tillsammans med en 60-årig man misstänks de även för deltagande i en terroristorganisation – anklagade för att ha svurit trohet till IS i Somalia. Räden och det efterföljande åtalet väckte stor uppmärksamhet och oro i Sverige.
Avlyssnade samtal från fastigheten och telefonavlyssning utgör en central del av åklagarens bevisning i rättegången. I ett samtal från den 8 december hörs den person som tros vara den äldre av bröderna, nu 25 år gammal, prata med en okänd man. De diskuterar skjutningen i Bryssel några dagar tidigare, där två svenskar mördades av en islamist. Den okände mannen uttrycker att dådet verkade oplanerat och att det fanns bättre måltavlor. 25-åringen svarar att terroristen i alla fall uppnådde martyrskap. Den okände mannen menar att terroristen “kunde ha gjort det bättre”, varpå 25-åringen svarar att han i alla fall gjorde någonting, vilket är bättre än ingenting. Detta samtal ger en inblick i de åtalade männens tankesätt och deras syn på terrorism.
I ett annat samtal från december hörs 25-åringen prata med en man om att få “hjälp att komma på nyheterna”. Han frågar om mannen känner några unga killar som kan hjälpa till. Han föreslår Rinkeby som en möjlig plats att hitta personer som är “villiga att bli kebab på nyheterna”, varpå han skrattar. Denna makabra formulering antyder en cynisk och avhumaniserande syn på potentiella offer. Samtalet belyser också männens vilja att sprida skräck och propaganda genom medierna.
Flera av de avlyssnade samtalen kretsar kring kriget i Gaza och att de “borde göra något”. 25-åringen nämner möjliga måltavlor, såsom synagogor, och diskuterar hur man kan skada regeringen och samhället så mycket som möjligt. Han betonar vikten av att “se blod” och att man inte kan acceptera att “bröder och systrar dödas”. Detta visar på en radikaliserad världsbild och en vilja att använda våld för att uppnå sina mål. Samtalen avslöjar en djupgående frustration och ilska över situationen i Gaza.
I samma diskussion talar 25-åringen om att det är acceptabelt att skada barn, som han kallar “collateral damage”. Han menar att om andra skadas på vägen är man inte ansvarig, eftersom det inte var avsikten. Detta uttalande visar på en skrämmande brist på empati och en fullständig avsaknad av respekt för människoliv. Det vittnar om en extrem ideologi där målet helgar medlen, oavsett vilka konsekvenser det får för oskyldiga.
Samtliga åtalade nekar till brott. 25-åringen har konsekvent svarat “ingen kommentar” eller tigit under förhören. Denna strategi kan tolkas på olika sätt. Det kan vara ett försök att undvika att ge polisen information, eller en del av en större strategi utarbetad av försvarsadvokaterna. Oavsett motiv gör tystnaden det svårare för utredningen att få en fullständig bild av händelseförloppet. Den bidrar också till en känsla av mystik och spekulation kring de åtalade och deras motiv.
Tre av de fyra åtalade misstänks för förberedelse till terroristbrott. Enligt åtalet har de innehaft en pistol med avsikt att döda eller skada andra i Islamiska statens namn. De åtalas även för grovt vapenbrott på grund av det påstådda vapeninnehavet. Alla fyra misstänks för deltagande i en terroristorganisation genom att ha agerat för IS i Somalia. Detta har de gjort, enligt åtalet, genom att upprätthålla kontakt med IS-medlemmar i Somalia och motta instruktioner från dem om terroristattentat som skulle genomföras. Samtliga fyra nekar till anklagelserna. Rättegången väntas bli lång och komplex, med en mängd bevismaterial och vittnesmål att gå igenom. Utgången är oviss, men fallet har redan väckt viktiga frågor om terrorism, radikalisering och säkerhet i Sverige. Det understryker också vikten av att fortsätta bekämpa extremism och terrorism, både nationellt och internationellt.
