En palestinsk man i Sverige bär på krigets tunga börda medan han hoppas på fred

Kriget i Gaza har lämnat djupa spår hos Mohammad Salah, en av många palestinier som befinner sig utanför krigszonerna men vars tankar ständigt kretsar kring familjemedlemmar i det konfliktdrabbade området. För Mohammad har de senaste månaderna präglats av sömnlösa nätter och konstant oro.

”Jag har förlorat åtta släktingar i kriget,” berättar Mohammad Salah med tydlig sorg i rösten när han talar om den personliga tragedin som drabbat honom.

Konflikten mellan Israel och Hamas, som eskalerade dramatiskt i oktober förra året efter Hamas attack mot Israel, har enligt palestinska hälsomyndigheter resulterat i över 35 000 döda i Gaza. Bakom dessa siffror finns personliga tragedier som Mohammads, där vanliga familjer splittrats och mist sina nära och kära.

Trots de fruktansvärda förlusterna uttrycker Mohammad ett hopp om att kriget kan ta slut. ”Jag och mina släktingar vill tillbaka till det normala,” säger han med en blandning av längtan och försiktig optimism.

Normalitet är något som känns avlägset för de 2,3 miljoner invånarna i Gaza. FN:s humanitära kontor OCHA har rapporterat att över 80 procent av befolkningen tvingats fly från sina hem sedan konfliktens början. Förstörelsen av infrastruktur, sjukhus och bostäder har varit omfattande.

För diasporan, palestinier som befinner sig utomlands, har kriget inneburit en särskild form av trauma. Många, likt Mohammad, följer nyhetsrapporteringen intensivt samtidigt som kontakten med anhöriga är sporadisk på grund av återkommande avbrott i telekommunikation och elförsörjning i Gaza.

”Det är en speciell typ av maktlöshet att befinna sig på avstånd när ens familj är i fara,” förklarar Mariam Taha, psykolog specialiserad på krigs- och flyktingtrauma. ”Många upplever vad vi kallar ’överlevarskuldkänslor’ – skuldkänslor över att vara i säkerhet medan ens nära och kära lider.”

De senaste veckornas diplomatiska ansträngningar från USA, Qatar och Egypten för att nå en vapenvila har väckt förhoppningar hos många. Nyhetsrapporter om möjliga genombrott i förhandlingarna följs noggrant av personer som Mohammad.

I Sverige bor uppskattningsvis 50 000 personer med palestinskt ursprung, enligt statistik från SCB. Många har organiserat sig i föreningar som arbetar med humanitärt stöd och opinionsbildning för att uppmärksamma situationen i Gaza.

Mahmoud Khalil, ordförande för en av dessa föreningar, beskriver den palestinska diasporans situation: ”Vi lever med ett kollektivt trauma. Samtidigt försöker många kanalisera sin oro till konkreta åtgärder – insamlingar, demonstrationer, politiskt påverkansarbete.”

För Mohammad är vardagen en balansgång mellan att försöka fungera i sitt liv i Sverige och att hantera oron för familjen i Gaza. ”Varje telefonsamtal som går fram är en lättnad, varje nyhet om vapenvila ger oss hopp,” säger han.

Humanitära organisationer varnar för att även om en vapenvila skulle träda i kraft, kommer Gazas befolkning att stå inför enorma utmaningar. Återuppbyggnaden kommer att ta år, traumabehandling för befolkningen kommer att kräva omfattande resurser, och försoningsarbetet mellan parterna har en lång väg att gå.

Trots detta håller Mohammad fast vid hoppet. För honom och många andra med rötter i regionen är längtan efter fred och normalitet starkare än någonsin.

”När allt känns mörkt måste man tro på att ljuset kommer tillbaka,” avslutar han. ”Vi måste tro på att barnen i Gaza en dag kan leka utan att vara rädda.”