Per-Henrik Marakatt, en ung skådespelare från Kiruna, gestaltar den mystiske pojken Dortje i årets julkalender, en karaktär som tillhör det fiktiva Saajvoe-folket. Saajvoe-folket är ett uråldrigt folk som lever i en underjordisk värld, dold från de flesta människors ögon. Dortje har förmågan att vara osynlig för den vanliga världen, en egenskap som blir central i julkalenderns berättelse. Att spela en så pass mystisk och central karaktär har varit en spännande men också nervös upplevelse för Per-Henrik. I en intervju med SVT i Kiruna delar han med sig av sina känslor kring att se sig själv på TV. Han uttrycker en viss självkritik, en önskan om att ha kunnat göra vissa saker annorlunda, men samtidigt en stolthet över att ha gjort sitt bästa. Mötet med den stora publiken och den exponering som följer med en roll i julkalendern är en ny och utmanande erfarenhet.
Dortjes karaktär är fascinerande just för sin koppling till det okända och mystiska. Saajvoe-folket och deras underjordiska värld representerar en dold dimension av verkligheten, en värld med sina egna regler och traditioner. Att Dortje kan vara osynlig bidrar ytterligare till mystiken kring honom och Saajvoe-folket. Denna osynlighet symboliserar kanske en slags dold kunskap eller en annan syn på världen, något som de flesta människor inte har tillgång till. Genom Dortje får tittarna en glimt in i denna mystiska värld och en möjlighet att reflektera över vad som egentligen är verkligt och vad som döljer sig bortom det vi kan se. Julkalendern utforskar därmed teman kring det osynliga, det okända och vikten av att se bortom ytan.
För Per-Henrik Marakatt har rollen som Dortje inneburit en djupdykning i denna mystiska värld. Han har fått gestalta en karaktär som balanserar mellan två världar, den synliga och den osynliga. Att förmedla Dortjes känslor och tankar, hans förhållande till sin egen osynlighet och hans interaktion med den vanliga världen, har krävt en stor skådespelarinsats. Per-Henrik har behövt utforska Dortjes inre liv och hitta sätt att uttrycka det på ett sätt som engagerar tittarna. Han har också behövt samarbeta nära med regissören och de andra skådespelarna för att skapa en trovärdig och magisk värld på skärmen.
Att se sig själv på TV i en så stor produktion som julkalendern kan vara en omtumlande upplevelse. Per-Henrik beskriver en blandning av stolthet och självkritik. Självkritiken är kanske ett tecken på hans ambition och vilja att ständigt utvecklas som skådespelare. Samtidigt är det viktigt att han kan känna stolthet över sin prestation och inse att han har gjort sitt bästa. Det är naturligt att känna en viss nervositet inför att exponeras för en så stor publik, men det är också en värdefull erfarenhet som kan bidra till hans fortsatta utveckling.
Julkalendern är en viktig tradition i Sverige, en gemensam upplevelse som förenar människor över generationsgränser. Att få vara en del av denna tradition är en stor ära för alla inblandade. För Per-Henrik Marakatt är det en unik möjlighet att nå ut till en bred publik och dela med sig av sin talang. Genom rollen som Dortje får han vara med och skapa en magisk och spännande värld för tittarna att försvinna in i under december månad. Det är en upplevelse som han kommer att bära med sig länge.
Sammanfattningsvis kan man säga att Per-Henrik Marakatts roll som Dortje i årets julkalender är en spännande och utmanande uppgift. Han gestaltar en mystisk karaktär med koppling till en dold värld, en karaktär som utmanar vår uppfattning om verklighet och det osynliga. För Per-Henrik personligen är det en stor upplevelse att få vara en del av julkalendertraditionen och att dela med sig av sin talang till en bred publik. Hans blandade känslor av nervositet och stolthet inför att se sig själv på TV är ett tecken på hans engagemang och ambition som skådespelare. Genom Dortje får tittarna en inblick i en magisk värld och en möjlighet att reflektera över det okända och det osynliga, samtidigt som Per-Henrik får en värdefull erfarenhet som kommer att forma hans fortsatta karriär.
