Regeringen ska utreda vansinnesdåd

Under det senaste året har flera mord väckt stor uppmärksamhet i Sverige. Särskilt fallen i Rönninge och Boden har chockerat allmänheten, då gärningsmännen inte verkar ha haft någon koppling till offren. Dessa till synes oprovocerade våldshandlingar representerar ett fenomen som experter beskriver som ”vansinnesdåd”.

Enligt statistik har Sverige sedan 1990-talet drabbats av cirka fem sådana vansinnesdåd årligen. Dessa definieras som oprovocerade och icke-relationella våldshandlingar med dödlig eller potentiellt dödlig utgång. Det som gör dessa fall särskilt oroande är att det i efterhand ofta framkommit att det funnits varningssignaler som kunde ha förutspått riskerna.

Polismyndigheten och Socialstyrelsen har nu beslutat att intensifiera sitt arbete för att förebygga denna typ av våldshandlingar. Ett centralt fokusområde i detta arbete blir att se över informationsdelningen mellan myndigheterna.

”Vi behöver bli bättre på att fånga upp de signaler som finns innan tragedin är ett faktum”, säger en talesperson från Socialstyrelsen som vill förbli anonym. ”Det handlar om att hitta rutiner där viktig information inte faller mellan stolarna.”

Utredningar av tidigare fall visar ett återkommande mönster där information om gärningspersonens farlighet funnits hos olika samhällsinstanser, men där denna information inte samordnats på ett effektivt sätt. I flera fall har psykiatrin, socialtjänsten eller polisen haft kännedom om riskfaktorer som, om de hade kommunicerats mellan myndigheterna, potentiellt kunde ha förhindrat tragedin.

Särskilt fallen i Rönninge och Boden har belyst behovet av bättre samverkan. I båda dessa fall har utredningarna visat att gärningsmännen uppvisat oroande beteenden som uppmärksammats av olika myndigheter, men där helhetsbedömningen av risken för våldshandlingar aldrig gjordes.

Socialstyrelsen och Polismyndigheten kommer nu att genomföra en omfattande kartläggning av tidigare vansinnesdåd för att identifiera gemensamma riskfaktorer och brister i samhällets skyddsnät. Målet är att utveckla nya rutiner för informationsdelning som respekterar individens integritet samtidigt som de förbättrar möjligheterna att identifiera personer med hög risk att begå allvarliga våldshandlingar.

”Det är en svår balansgång”, förklarar kriminologen Anna Pettersson vid Stockholms universitet. ”Å ena sidan måste vi respektera sekretess och integritet, å andra sidan har samhället ett ansvar att skydda potentiella offer från våld. Utmaningen ligger i att hitta lagliga och etiska vägar för informationsdelning när risken för allvarligt våld bedöms som hög.”

Projektet kommer även att undersöka internationella erfarenheter av liknande preventionsarbete. I flera länder, däribland Norge och Storbritannien, har man infört olika modeller för riskbedömning och informationsdelning mellan myndigheter när det gäller potentiellt farliga individer.

Kritiker har dock uttryckt oro för att ett ökat informationsutbyte mellan myndigheter kan leda till kränkningar av den personliga integriteten. De pekar på risken för att personer med psykisk ohälsa kan stigmatiseras ytterligare.

”Vi ser en risk att personer som söker vård för psykisk ohälsa känner sig övervakade, vilket kan leda till att färre söker den hjälp de behöver”, säger Maria Lundberg, ordförande för patientföreningen Psykisk Hälsa Sverige. ”Samtidigt förstår vi behovet av att förhindra allvarliga våldsbrott. Det är en komplex fråga utan enkla svar.”

Det nya samarbetet mellan Polismyndigheten och Socialstyrelsen förväntas presentera sina första resultat och rekommendationer inom ett år. Utöver förbättrad informationsdelning kommer projektet även att fokusera på tidiga interventioner och stödåtgärder för personer som identifieras ha förhöjd risk att begå allvarliga våldshandlingar.

”Vårt mål är inte att stigmatisera utan att hjälpa”, understryker polisens representant i projektet. ”Ytterst handlar detta om att rädda liv, både potentiella offers och förövares, genom att förhindra att situationer eskalerar till tragiska våldshandlingar.”