Efter årsskiftet upphörde förbudet mot uranbrytning i Sverige, en förändring som väckt starka reaktioner runt om i landet. Särskilt berörda kommuner i Jämtland och Västergötland har höjt sina röster i protest mot den kraftigt minskade kommunala inflytandet som följer förändringen. I ett andra steg planeras även det kommunala vetot mot uranbrytning att avskaffas.

Oron är särskilt stor kring utvinning av uran i alunskiffer, där de största fyndigheterna finns och där även andra värdefulla metaller som vanadin, nickel och sällsynta jordartsmetaller kan utvinnas samtidigt.

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari medger att kommunernas varningar om risker för dricksvatten och jordbruksmark är berättigade. ”Alunskiffer är en skör bergart och utvinning är förknippad med stora utmaningar för hälsa och miljö. Med vårt förslag kommer kommunerna att behöva säga ja för att tillåta brytning av alunskiffer,” säger hon.

Enligt Pourmokhtari har Liberalerna kämpat hårt för att få övriga regeringspartier att ställa sig bakom deras lösning, vilket förklarar varför beslutet har dragit ut på tiden. Nu har dock regeringen enats om att tillsätta en snabbutredning som ska ta fram ett förslag om kommunalt veto gällande brytning av alunskiffer.

Pourmokhtari kan inte svara på när detta veto kommer att vara på plats. Ansvaret för att driva utredningens förslag vidare ligger hos energiminister Ebba Busch (KD). Det som dock står klart är att utredaren kommer att få i uppdrag att föreslå ett veto som även kan tillämpas retroaktivt.

Gruvbranschen har varit tydlig med att det kommunala vetot måste avskaffas för att upphävandet av förbudet mot uranbrytning ska få någon reell effekt. På frågan om huruvida uranbrytningen i Sverige kommer att öka om ett kommunalt veto införs gällande alunskiffer, svarar Pourmokhtari: ”Det finns gruvor idag som bryter uran men som inte får använda det.”

Hon påpekar också att det kommunala vetot inte alltid behöver innebära ett nej. ”Men om man vill bryta alunskiffer krävs lokal acceptans,” betonar hon.

Förslaget om ett särskilt veto för alunskiffer hoppas Pourmokhtari ska lugna den oro som finns i många kommuner. Hon menar att debatten egentligen inte handlar om uran i sig, utan snarare om brytningen av alunskiffer. ”Oppositionen har kidnappat frågan för att skapa oro kring kärnkraft och uran,” säger hon.

Frågan berör flera viktiga aspekter av svensk råvarupolitik. Sverige har betydande förekomster av alunskiffer, som innehåller uran och andra strategiska metaller som blir allt viktigare i den gröna omställningen. Vanadin används exempelvis i batteriteknik, medan sällsynta jordartsmetaller är centrala komponenter i vindkraftverk, elbilar och annan högteknologisk utrustning.

Samtidigt finns betydande miljörisker. Alunskiffer innehåller tungmetaller och andra skadliga ämnen som kan läcka ut i grundvattnet vid felaktig hantering. Dessutom kan brytningen frigöra radon och andra radioaktiva ämnen, vilket kräver särskilda säkerhetsåtgärder.

Den politiska kontroversen speglar en klassisk konflikt mellan nationella intressen som försörjningstrygghet och ekonomisk utveckling å ena sidan, och lokalt självbestämmande och miljöskydd å den andra. Regeringens försök att balansera dessa intressen genom ett särskilt veto för alunskiffer visar på frågans komplexitet.

Hur det slutliga förslaget kommer att utformas och hur det kommer att påverka framtida gruvprojekt återstår att se. Klart är dock att frågan om uranbrytning och alunskiffer fortsätter att vara en het politisk potatis, där ekonomiska, miljömässiga och demokratiska aspekter vägs mot varandra.