Den schweiziska forskargruppen vid EPFL har utvecklat en innovativ robotfågel, döpt till Raven (korp på svenska), inspirerad av de allestädes närvarande korparna på universitetsområdet. Doktoranden Won Dong Shin, drivkraften bakom projektet, strävade efter att skapa en robot som kombinerar flygförmåga med markbaserad mobilitet. Genom att noggrant observera korparnas rörelsemönster och benstruktur, lade han grunden för Ravens design. Resultatet är en robot med fågelliknande ben, vilket ger den en unik fördel gentemot traditionella drönare: förmågan att landa och navigera i svåråtkomlig terräng. Denna flexibilitet öppnar upp för en rad potentiella tillämpningar, från inspektion av farliga områden till övervakning av avlägsna platser.
Ravens design är ett tydligt exempel på biomimetik, en metod som hämtar inspiration från naturen för att lösa tekniska utmaningar. Robotens benstruktur, bestående av höft, fot och en flexibel tåled, efterliknar fågelns anatomi för att maximera rörlighet och grepp. Varje komponent har noggrant utvärderats och optimerats för att balansera funktionalitet med vikt och energieffektivitet. Den flexibla tåleden är särskilt viktig för att möjliggöra effektiv förflyttning i ojämn terräng, vilket ger Raven en fördel jämfört med robotar med stelare benkonstruktioner. Propellern, placerad vid ”näbben”, genererar den nödvändiga lyftkraften för att roboten ska kunna flyga.
Trots de avancerade benens design och funktionalitet, menar Anders Hedenström, professor i evolutionär ekologi vid Lunds universitet, att det är osannolikt att denna typ av benstruktur skulle kunna appliceras på större flygfordon. Han påpekar att vikten är en avgörande faktor för flygförmåga, och att större farkoster kräver betydligt mer energi för att lyfta. Stora fåglar, liksom flygplan, behöver en startsträcka för att generera tillräcklig lyftkraft. Dessutom utnyttjar större fåglar ofta externa energikällor, som termik, för att segelflyga och spara energi. Därför är det osannolikt att större robotar eller drönare, baserade på Ravens design, skulle kunna hoppa upp i luften på samma sätt.
Won Dong Shins forskning vid EPFL representerar ett betydande framsteg inom robotik och biomimetik. Raven demonstrerar potentialen i att kombinera flygförmåga med markbaserad mobilitet, vilket öppnar upp för nya möjligheter inom områden som sök och räddning, inspektion och övervakning. Den flexibla tåleden, inspirerad av fågelns anatomi, är en nyckelkomponent som möjliggör effektiv förflyttning i utmanande terräng. Dock kvarstår utmaningar när det gäller att skala upp denna teknik till större farkoster, då vikt och energibehov ökar exponentiellt med storleken.
Även om Raven i sin nuvarande form inte är skalbar till större flygfordon, banar forskningen väg för framtida innovationer inom robotik och biomimetik. Genom att studera och imitera naturens lösningar kan forskare utveckla mer effektiva och anpassningsbara robotar. Ravens förmåga att både flyga och gå representerar ett viktigt steg mot att skapa robotar som kan operera i komplexa och varierande miljöer. Framtida forskning kan fokusera på att utveckla nya material och energikällor som möjliggör utveckling av större och mer robusta robotar med liknande funktionalitet.
Sammanfattningsvis visar Raven hur biomimetik kan inspirera till innovativa lösningar inom robotik. Genom att kombinera flygförmåga med markbaserad mobilitet, och genom att implementera en flexibel tåled inspirerad av fågelns anatomi, representerar Raven ett betydande framsteg. Även om det finns utmaningar med att skala upp tekniken till större farkoster, banar forskningen väg för framtida utveckling av mer avancerade och anpassningsbara robotar. Ravens framgång understryker vikten av att studera och lära av naturen för att lösa komplexa tekniska problem.
