Faustin-Archange Touadéra har säkrat en tredje mandatperiod som Centralafrikanska republikens president, vilket bekräftar hans fortsatta inflytande i det konfliktdrabbade landet. Valresultatet kommer inte som någon överraskning för politiska bedömare som följt utvecklingen i regionen.

Under Touadéras ledning har Centralafrikanska republiken (CAR) utvecklat allt starkare band till Ryssland, en relation som väckt oro bland västerländska regeringar och internationella organisationer. Samarbetet mellan länderna har djupgående ekonomiska och säkerhetspolitiska dimensioner.

Ryssland har under Touadéras styre fått omfattande tillgång till landets betydande naturresurser. CAR har rika fyndigheter av guld och diamanter, vilket gör landet attraktivt för utländska intressen trots den politiska instabiliteten. Dessa tillgångar representerar en betydande ekonomisk potential i ett land där majoriteten av befolkningen lever i fattigdom.

Som motprestation har Moskva erbjudit militärt och politiskt stöd till den centralafrikanska regimen. En central del i detta samarbete har varit närvaron av ryska legosoldater, tidigare kända som Wagner-gruppen men nu omorganiserade under beteckningen Russian Africa Corps. Dessa styrkor har spelat en avgörande roll i regeringens kamp mot olika rebellgrupper som kontrollerar stora delar av landets territorium.

Internationella människorättsorganisationer har riktat skarp kritik mot de ryska styrkorna, som anklagats för övergrepp mot civilbefolkningen och utomrättsliga avrättningar. FN:s observatörer har dokumenterat ett flertal incidenter där ryska legosoldater påstås ha begått krigsbrott i landet.

Touadéras fortsatta maktinnehav blev möjligt genom en konstitutionell förändring som genomfördes via en folkomröstning 2023. Denna omstridda grundlagsändring avskaffade den tidigare begränsningen som stipulerade att en president endast kunde sitta två mandatperioder. Oppositionen och flera internationella observatörer ifrågasatte legitimiteteten i folkomröstningsprocessen.

Centralafrikanska republiken, en före detta fransk koloni, har genomgått flera perioder av politisk turbulens och väpnad konflikt sedan självständigheten 1960. Landet har enorma naturresurser men förblir ett av världens fattigaste, med en befolkning som lider av kronisk osäkerhet och bristande grundläggande samhällsservice.

Det fördjupade samarbetet med Ryssland representerar ett tydligt avsteg från landets traditionella band till Frankrike. Under de senaste åren har anti-franska känslor växt i flera västafrikanska och centralafrikanska länder, där Ryssland positionerat sig som ett alternativ till den tidigare kolonialmakten.

Analytiker menar att Touadéras allians med Ryssland handlar om både politisk överlevnad och ekonomiska intressen. Genom att säkra ryskt militärt stöd har han kunnat stärka sin position gentemot väpnade oppositionsgrupper, samtidigt som gruvkontrakten ger intäkter till statskassan.

För lokalbefolkningen i områden med mineral- och ädelstensutvinning har situationen dock ofta förvärrats. Rapporter tyder på att arbetsförhållandena i rysk-kontrollerade gruvor är hårda, med begränsad hänsyn till miljö- och säkerhetsfrågor.

Touadéras fortsatta presidentskap och den ryska närvaron i CAR speglar ett bredare mönster i regionen, där Ryssland expanderat sitt inflytande i flera afrikanska länder på bekostnad av västerländska aktörer. Denna utveckling har skapat nya geopolitiska spänningar på den afrikanska kontinenten.

Det återstår att se hur den centralafrikanska befolkningen kommer att påverkas av Touadéras tredje mandatperiod och det fördjupade ryska engagemanget i landets resurser och säkerhetssituation. Trots löften om utveckling och stabilitet fortsätter majoriteten av landets invånare att leva under svåra förhållanden med begränsad tillgång till sjukvård, utbildning och grundläggande infrastruktur.