Rysslands osäkra framtid i Syrien efter Assads fall
Rysslands militära närvaro i Syrien, centrerad kring två strategiskt viktiga baser, står inför en oviss framtid efter den hypotetiska kollapsen av Assad-regimen. Khmeimim flygbasen, belägen nära Latakia, och marinbasen i Tartus, har varit avgörande för Rysslands militära operationer i Medelhavet och Afrika. Avtal med Assadregimen garanterade Ryssland tillgång till dessa baser fram till 2066, men regimens fall innebär en potentiell geopolitisk förlust för Ryssland. Satellitbilder visar en minskad aktivitet på Khmeimim, men det är svårt att bedöma den fullständiga omfattningen av den ryska militärnärvaron. Baserna har fungerat som nav för ryska operationer i länder som Mali, Libyen och Niger, och har varit en symbol för Rysslands ambitioner som global stormakt. Förlusten av dessa baser skulle innebära ett avsevärt bakslag för Rysslands inflytande i regionen.
Rysslands strategi gentemot de nya makthavarna i Syrien verkar vara inriktad på dialog och samarbete. Kreml har tonat ner sin tidigare retorik mot rebellerna och uttryckt en vilja att inleda samtal. Detta skifte i strategi signalerar en pragmatisk inställning där Ryssland prioriterar att behålla sin militära närvaro i Syrien, även om det innebär att samarbeta med tidigare fiender. Det återstår att se hur rebellerna kommer att reagera på Rysslands närmanden, men det finns incitament för båda sidor att nå en överenskommelse.
Rysslands ingripande i Syrien 2015, med omfattande flygbombningar, var avgörande för att rädda Assad-regimen från kollaps. Insatsen har dock kritiserats för att ha orsakat ett stort antal civila offer, inklusive många barn. Organisationen Airwars uppskattar att minst 14 216 civila dödades av ryska flyganfall. Tillsammans med Iran har Ryssland varit Assad-regimens främsta allierade och garanter för dess överlevnad.
Det syriska inbördeskriget har krävt en enorm mänsklig kostnad, med uppskattningsvis 500 000 döda och 12 miljoner människor på flykt. Trots Rysslands stöd till Assad-regimen finns det potential för samarbete mellan Ryssland och rebellerna. Rebellerna kan ha intresse av att normalisera relationerna med Ryssland för att få internationellt erkännande, bli av med sin terroriststämpel och undvika en fiende i FN:s säkerhetsråd.
En överenskommelse mellan Ryssland och rebellerna skulle kunna innebära en fortsatt rysk militärnärvaro i Syrien, men under nya förutsättningar. Det är dock oklart vilka villkor rebellerna skulle ställa för ett sådant samarbete. Rysslands framtid i Syrien hänger i luften och beror på de kommande förhandlingarna och den nya maktbalansen i landet. Det är en komplex situation med många osäkerhetsfaktorer.
Det syriska inbördeskriget har varit en humanitär katastrof och har omformat den geopolitiska landskapet i regionen. Rysslands roll i konflikten har varit central, och dess framtida närvaro i Syrien kommer att ha stor betydelse för landets framtid och för maktbalansen i Mellanöstern. Det återstår att se hur Ryssland kommer att navigera i den nya politiska verkligheten i Syrien och hur relationerna med de nya makthavarna kommer att utvecklas.
