Det syriska inbördeskriget, som pågått sedan 2011, har återigen tagit en dramatisk vändning. Rebellgrupper, många med en islamistisk agenda, har under hösten 2024 genomfört en blixtoffensiv och rycker fram mot huvudstaden Damaskus. Framryckningen har varit skrämmande snabb, likt IS framfart 2014 och talibanernas återkomst i Afghanistan 2021, där rebellernas pickup-trupper mött minimalt motstånd. Kartor över konflikten ger en förenklad bild, då de inte åtskiljer ödemark från tätbefolkade områden. Men oavsett hur man betraktar situationen, är rebellernas framryckning ett katastrofalt bakslag för president Bashar al-Assad.
Framgångarna har firats av många, inte bara av de som sympatiserar med rebellerna ideologiskt, utan även av dem som lidit under al-Assads brutala regim. Kriget har kantats av otaliga grymheter och al-Assad-regimen bär ansvaret för den överväldigande majoriteten av civila dödsoffer. Det förklarar den djupa avskyn mot regimen, särskilt i sunnimuslimska områden. Al-Assads regim har genom åren anklagats för systematisk tortyr och förtryck, vilket ytterligare spär på hatet och misstron.
Nu riktas blickarna mot regimens förmåga att omgruppera och försvara strategiskt viktiga områden som Damaskus, kustområdena och den vitala förbindelselänken Homs. En annan avgörande faktor är om Ryssland och Iran, al-Assads allierade, återigen kommer intervenera för att rädda regimen, som de gjorde 2015. Utgången av konflikten beror i hög grad på dessa externa aktörers agerande.
Även om rebellgrupperna lovat att skydda minoritetsgrupper, råder stor oro och panik i Damaskus. Åratal av blodigt krig har urholkat förtroendet och få vågar lita på löften från någon sida i konflikten. Minnena av tidigare övergrepp och den ständiga rädslan för repressalier gör att många civila lever i skräck.
Situationen är ytterst komplex och oviss. Kommer al-Assad-regimen att kunna hejda rebellernas framfart? Vilken roll kommer Ryssland och Iran att spela? Och vad händer om islamistrebellerna lyckas ta kontroll över större delar av Syrien? Svaren på dessa frågor är avgörande för landets framtid och för det syriska folkets öde.
Det är en svårbedömd situation med många osäkerhetsfaktorer, och i nuläget är det omöjligt att med säkerhet säga vad som kommer att hända härnäst. Den snabba utvecklingen och de många inblandade aktörerna gör det svårt att förutse utgången. Bara tiden kan utvisa vad framtiden bär med sig för Syrien.
