Fjällräven, ett av Sveriges mest ikoniska rovdjur, är en mästare i anpassning till extrema arktiska förhållanden. Dess tjocka, isolerande päls, små öron och håriga fotsulor gör det möjligt att motstå temperaturer ner till -70 grader Celsius utan att ämnesomsättningen ökar. Ironiskt nog var det just denna värdefulla päls som nästan drev arten till utrotning i Sverige. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev fjällrävspäls, särskilt den blå varianten, oerhört eftertraktad. Att sälja en fin blå päls kunde ge en årslön, vilket ledde till intensiv jakt. Fjällrävens oräddhet och bundenhet till sina lyor gjorde den till ett lätt byte för jägare som kände till deras boplatser.
Trots att fjällräven fridlystes 1928 återhämtade sig inte populationen. Detta sammanföll olyckligtvis med en ökning av rödrävar i fjällmiljön. Rödräven konkurrerar med fjällräven om föda och lyor och kan även döda både ungar och vuxna fjällrävar. Brist på smågnagare, fjällrävens huvudföda, under flera perioder försämrade överlevnadsgraden och fortplantningsförmågan ytterligare. Den fragmenterade populationen led av inavel, vilket ytterligare bidrog till nedgången. I slutet av 1990-talet var situationen kritisk, med endast 40-60 individer kvar i hela Skandinavien. Fjällräven stod på randen till utrotning.
Vid millennieskiftet inleddes ett omfattande räddningsprogram baserat på forskning och aktiv förvaltning. Rödrävspopulationen kontrollerades i fjällområdena och fjällrävarna fick stödutfodring. Samtidigt återhämtade sig cyklerna för smågnagare, vilket gav en välbehövlig skjuts åt fjällrävsstammen. I Norge startades även ett avelsprojekt där uppfödda fjällrävar släpptes ut vid åtta månaders ålder för att öka överlevnadschansen. Dessa utsläppta rävar har även vandrat över gränsen till Sverige och Finland och bidragit till att öka den genetiska variationen.
Resultaten av bevarandeinsatserna har varit varierande. Efter toppår 2015 och 2022 halverades antalet kullar 2023, men under 2024 föddes 72 kullar i Västerbotten, Jämtland och Norrbotten. Detta är positiva nyheter, men det är för tidigt att säga om trenden är vänd. Lemmelcyklerna, som påverkar fjällrävens fortplantning, varierar med 3-5 års intervall. Förhoppningen är att ökningen fortsätter och leder till en ny topp år 2025. Den senaste inventeringen visar 582 vuxna fjällrävar i Sverige, Norge och Finland. År 2022 föddes den första kullen i Finland sedan 1990-talet.
Även om fjällrävsstammen återhämtar sig är hotet långt ifrån över. Klimatförändringarna utgör idag det största hotet. Fjällräven utpekades 2009 av IUCN som en av tio flaggskeppsarter för klimatförändringar. Det krympande fjällhabitatet leder till isolering och minskat livsrum för fjällräven. Samtidigt ökar interaktionen med rödräv och andra arter som är bättre anpassade till ett varmare klimat. Regeringens budgetnedskärningar, som minskat finansieringen för bevarandeprojekt, påverkar också arbetet med att rädda hotade arter, inklusive fjällräven. Pågående projekt med partners i Sverige, Norge och Finland, delvis finansierade av EU, ger visst stöd, men dessa är tidsbegränsade och långsiktig finansiering är avgörande för artens överlevnad.
Fjällräven (Vulpes lagopus) är betydligt mindre än rödräven, med en kort nos och korta öron. En vuxen fjällräv väger 3-4 kg, har en kroppslängd på 50-65 cm och en svanslängd på 28-33 cm. Det finns två färgvariationer: vit och blå. Den vita fjällräven har vit vinterpäls och brun till brungrå sommarpäls med gulvita partier. Den blå fjällräven är mörkbrun till svart året runt, ibland med en gråblå ton på vintern. Sällsynta sandfärgade fjällrävar förekommer också. I Skandinavien är de flesta fjällrävar vita, men upp till 30% är blå. Fjällrävens reproduktion är starkt kopplad till tillgången på smågnagare. Vart tredje till fjärde år, under goda lemming- och sorkår, ökar kullstorleken och fler rävar lyckas föda upp ungar. Under dåliga gnagarår föds inga kullar alls. Målet för åtgärdsprogrammet är att år 2035 ha minst 1000 könsmogna fjällrävar och minst 250 kullar under goda lemmingår. Visionen är 2000 vuxna rävar och 500 kullar. Att nå dessa mål kräver fortsatt engagemang och resurser för att skydda denna unika arktiska art.
