I november 20XX eskalerade det syriska inbördeskriget dramatiskt när den jihadistiska gruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS) inledde en överraskningsoffensiv mot Bashar al-Assads regimstyrkor. Läget i Syrien hade länge varit låst, men HTS attack i Aleppo-provinsen den 27 november bröt dödläget och inledde en period av intensiva strider som skulle komma att omforma maktbalansen i landet. Hundratals människor dödades i de inledande striderna, och offensiven fortsatte med oförminskad styrka.
Redan två dagar senare, den 29 november, hade rebellgrupper, inklusive HTS, avancerat mot regeringskontrollerade Aleppo och rapporter kom in om att de trängt in i själva staden. Rebellerna hävdade även att de tagit kontroll över ett 50-tal städer och byar som tidigare kontrollerats av regimen. Assads regim erkände den 30 november att fienden brutit sig in i miljonstaden Aleppo och försökte desperat att slå tillbaka offensiven med hjälp av flyganfall, inklusive stöd från ryska stridsflygplan.
I början av december intensifierades striderna ytterligare. Den 2 december inledde ryska och syriska stridsflyg en motoffensiv i nordvästra Syrien för att stoppa rebellernas framfart. Trots detta fortsatte HTS sin framryckning söderut mot Syriens fjärde största stad Hama. Efter tre dagars hårda strider, den 5 december, stod det klart att jihadisterna tagit kontroll över Hama, vilket bekräftades av regimstyrkorna. Situationen för Assadregimen förvärrades snabbt.
HTS fortsatte sin offensiv och närmade sig Homs den 6 december, samtidigt som tusentals civila flydde undan striderna. Samma dag kom rapporter om att IS avancerade i östra Syrien. Regimstyrkorna tvingades retirera från delar av Homs och förlorade även kontrollen över södra Daraa och östra Dayr al-Zor. Även byn Quneitra på Golanhöjderna, nära den israeliska gränsen, rapporterades ha fallit i rebellernas händer. Läget för Assadregimen verkade alltmer desperat.
Den 7 december rapporterades det att islamistiska rebellstyrkor trängt in i Homs och nått utkanten av huvudstaden Damaskus. Rykten spreds om att Assad hade flytt huvudstaden, men dessa förnekades av presidentkansliet. Assads grepp om makten tycktes alltmer osäkert, även om han fortfarande formellt var landets president. Den snabba och omfattande rebelloffensiven hade skakat hans regim i grunden.
Bashar al-Assad hade vid denna tidpunkt suttit vid makten sedan 2000, efter att ha tagit över efter sin far Hafez al-Assad. Det syriska inbördeskriget, som utlöstes av den arabiska våren 2011, hade ödelagt stora delar av landet. Assad hade under krigets gång fått stöd av Ryssland, Iran och shiitiska miliser i regionen. Vid tidpunkten för HTS offensiv var dock dessa allierade i stor utsträckning upptagna med andra krig och konflikter, vilket lämnade Assadregimen sårbar. Krigen i Gaza och Libanon hade även spillt över in i Syrien, då Israel intensifierat sina flyganfall mot mål i landet. Assadregimen hade begränsad kontroll över Syriens territorium, då kurdiska styrkor upprätthöll självstyre i nordost och andra rebellgrupper kontrollerade områden i norr och nordväst, i stor utsträckning med stöd från Turkiet. Aleppo, Syriens största stad före krigsutbrottet 2011, hade i en lång och blodig belägring i stort sett jämnats med marken av urskillningslösa ryska flyganfall. Regeringstrupper återtog kontrollen över staden 2016, vilket blev en vändpunkt i kriget, men staden förblev en symbol för krigets brutalitet.
