I den senaste diplomatiska spänningen mellan Storbritannien och USA har uttalanden från USA:s före detta president Donald Trump väckt stark kritik från brittiskt håll. Trump påstod i en intervju med Fox News att brittiska trupper i Afghanistan ”stannade lite bakom” under NATO-operationen, ett uttalande som har utlöst en våg av ilska bland brittiska politiker och anhöriga till fallna soldater.

Storbritanniens militära insats i Afghanistan var betydande. Totalt 457 brittiska soldater förlorade livet under den nära två decennier långa konflikten, och tusentals skadades i striderna. Den brittiska styrkan var den näst största efter USA:s och bar en avsevärd del av bördan i de mest utsatta områdena, särskilt i Helmandprovinsen som var känd för sina intensiva strider.

Premiärminister Keir Starmer har reagerat kraftfullt på Trumps uttalande. I ett inspelat uttalande, där han enligt BBC lät ”genuint arg”, sa Starmer: ”President Trumps uttalande är kränkande och rent ut sagt motbjudande. Om jag hade sagt något sådant, skulle jag definitivt ha bett om ursäkt.”

Kravet på en ursäkt har vuxit sig allt starkare från flera håll i det brittiska samhället. Anhöriga till fallna soldater har uttryckt sin bestörtning över att deras näras uppoffringar förminskas. Flera parlamentsledamöter från både regeringspartiet och oppositionen har också anslutit sig till kören som kräver en officiell ursäkt från den amerikanska sidan.

Vita huset har dock inte visat några tecken på att ge efter för den brittiska kritiken. I ett kort uttalande svarade de helt enkelt att ”President Trump har rätt”, vilket ytterligare har spätt på spänningarna mellan de traditionella allierade.

Relationen mellan Storbritannien och USA har historiskt betraktats som ”den speciella relationen” – en diplomatisk och militär allians som har varit central för båda ländernas utrikespolitik sedan andra världskriget. Denna incident kommer vid en känslig tidpunkt när Storbritannien söker stärka sina internationella band efter Brexit och när den geopolitiska situationen i världen blir allt mer komplex.

Militära experter har också kommenterat situationen och påpekat att de brittiska styrkorna faktiskt var djupt engagerade i några av de farligaste områdena i Afghanistan. I Helmandprovinsen, där de flesta brittiska förluster inträffade, var striderna särskilt intensiva. Brittiska trupper var ofta i frontlinjen i kampen mot talibanerna och opererade under extremt svåra förhållanden.

Veteranorganisationer i Storbritannien har uttryckt sin besvikelse över att den kollektiva uppoffringen från de män och kvinnor som tjänstgjorde i Afghanistan nu har blivit föremål för politisk retorik. En talesperson för British Legion sa att ”oavsett politiska skillnader bör vi aldrig förminska de uppoffringar som gjorts av soldater från någon nation.”

Denna diplomatiska kris kommer också mitt i pågående diskussioner om det framtida samarbetet mellan USA och Storbritannien i andra internationella konflikter, särskilt gällande stödet till Ukraina och hanteringen av spänningar i Mellanöstern. Militära allianser kräver förtroende, och experter menar att denna typ av offentliga motsättningar kan påverka den operativa samordningen mellan länderna.

Medan den brittiska regeringen fortsätter att pressa på för en ursäkt, är det oklart om denna incident kommer att få långsiktiga konsekvenser för den anglo-amerikanska relationen. Historien visar att liknande diplomatiska spänningar ofta har övervunnits, men kommentatorerna påpekar att tonen i utbytet vittnar om en ovanlig nivå av irritation från brittiskt håll.

För de familjer som förlorat nära och kära i Afghanistan handlar detta inte om politik eller diplomati, utan om respekt för deras anhörigas minne och erkännande av deras uppoffringar. Som en förälder till en fallen brittisk soldat uttryckte det: ”De dog inte ’lite bakom’ någon – de dog i främsta ledet för vad de trodde på.”