Efter mer än 25 års tilltagande koncentration av rikedom i Sverige vill ekonomen Gabriel Zucman nu se ett nytt skattesystem för miljardärerna. I hans senaste bok ”Miljardärskatt – Hur man implementerar den” presenterar han ett förslag som redan väckt debatt i flera länder.
Den 39-årige fransk-amerikanske ekonomen sitter i sitt kontor i Paris med en intensiv blick, iklädd vit skjorta och framför en whiteboard täckt av formler och symboler. Hans förslag handlar om ökade statsinkomster genom att beskatta personer med en förmögenhet över 100 miljoner euro – motsvarande cirka 1,1 miljarder kronor – med två procent.
För Zucman är dock frågan om världens superrika inte bara en ekonomisk fråga, utan även en demokratifråga.
”Miljarderna innebär att man kan påverka politiker och medier. Vi ser det i USA. Det vore ett misstag att tro att det inte händer i Sverige”, säger han och menar att det finns en stor fara att demokratins grundvalar därmed kan urholkas.
När Zucman diskuterar den ekonomiska fördelningen i Sverige blir han konkret med siffror.
”I Sverige idag äger 0,001 procent av befolkningen, de rikaste, motsvarande 30 procent av BNP. Det betyder att de skulle kunna köpa 30 procent av de varor och tjänster som produceras i Sverige årligen.”
Detta visar på en kraftig ökning av koncentrerad förmögenhet i Sverige på bara ett kvartssekel. Samtidigt är de superrika skickliga på att strukturera sina tillgångar, vilket resulterar i att de betalar betydligt mindre i skatt jämfört med medel- och höginkomsttagare, enligt Zucman.
”Men även om du är miljardär har du fortfarande tillgång till samhällsservice i ditt hemland,” påpekar han.
Zucmans kritiker har varit allt från skeptiska till ursinniga. I Frankrike anklagades han för vänsteraktivism när hans förslag lyftes – och blockerades – i franska nationalförsamlingen förra hösten. I Sverige skrev två representanter för Stockholms Handelskammare en debattartikel i Dagens Industri i mars där de ”välkomnar danska miljardärer till Sverige” om landet inför en ”förmögenhetsskatt” som de danska socialdemokraterna vill se.
Ekonomen blir irriterad när miljardärer hotar att fly sina hemländer vid tal om nya skatter.
”De hotar alltid med det om nya skatter läggs på dem. Men vi behöver investera mer i sjukvård, högre utbildning, forskning och infrastruktur. Vi kommer inte att göra det om inte de superrika betalar för det: det är helt enkelt nödvändigt.”
Gabriel Zucman, född 1986 i Paris, är fransk ekonom men också amerikansk medborgare. Han är professor vid School of Economics och École Normale Supérieure i Paris. Han är även verksam vid University of California, Berkeley, USA, och London School of Economics i Storbritannien.
Han är främst känd för sin forskning om skatteflykt, skatteplanering och ekonomisk ojämlikhet. Zucman har bland annat publicerat ”Hidden Wealth, an Investigation of Tax Havens” (La richesse cachée des nations), som gavs ut på svenska 2015. Hans forskning har utvecklat metoder för att beräkna omfattningen av skatteflykt.
I samarbete med den franske ekonomen Thomas Piketty, som också var Zucmans handledare, har han fokuserat på jämförande inkomst- och förmögenhetsklyftor under de senaste 200 åren.
Den så kallade ”Zucman-skatten” skulle träffa personer med förmögenheter över 100 miljoner euro, som skulle betala 2 procent i skatt. Efter en lång debatt röstade franska nationalförsamlingen mot en sådan skatt hösten 2025.
Zucman befinner sig för närvarande i Sverige för att marknadsföra boken ”Miljardärskatt – Hur man implementerar den”, utgiven på Bokförlaget Atlas. I boken argumenterar han för att de superrika bör bidra mer till samhället genom beskattning, något som enligt honom är både rättvist och nödvändigt för att finansiera viktiga samhällsfunktioner.
Debatten om beskattning av de allra rikaste fortsätter således, med Zucman som en av de mest framträdande rösterna i diskussionen om ekonomisk ojämlikhet och dess konsekvenser för demokratin.
