Sex gymnaster och två tränare från Stockholm Top Gymnastics (STG) deltar inte i veckans landslagsläger i Eskilstuna. Detta efter att Tonya Paulsson valt att representera Taiwan, sin mammas hemland, istället för Sverige. Nu kommer liknande kritik mot landslagsmiljön från 23-åriga Alva Eriksson, gymnast från STG. Eriksson vittnar om en tystnadskultur där gymnaster är rädda att kritisera för att det ska påverka deras plats i landslaget. Hon menar att Eskilstuna, som är center för kvinnlig artistisk gymnastik i Sverige, favoriserar sina egna gymnaster. Resurser och stöd från SOK är koncentrerade till Eskilstuna, där även förbundskaptenen Helena Andersson Melander också tränar den lokala klubben. Eriksson menar att denna dubbla roll skapar en orättvis situation för gymnaster från andra klubbar, som känner sig mindre sedda och lyssnade på.
Alva Erikssons kritik riktar sig mot den centraliserade landslagsstrukturen i Eskilstuna. Hon menar att förbundskaptenens dubbla roll som tränare för både Eskilstuna Gymnastikförening och landslaget skapar en inbyggd konflikt och leder till favorisering av gymnaster från Eskilstuna. Detta skapar en ojämlik spelplan för gymnaster från andra klubbar som inte har samma tillgång till resurser och träning. Denna situation förstärker tystnadskulturen, då gymnaster från andra klubbar är rädda för att kritisera systemet av rädsla för att förlora sin plats i landslaget. Eriksson poängterar vikten av en rättvis och transparent miljö där alla gymnaster ges lika möjligheter att utvecklas och nå sin fulla potential.
Svenska Gymnastikförbundets generalsekreterare, Catharina Espmark, säger sig ta kritiken på allvar. Hon försvarar dock den centraliserade satsningen i Eskilstuna och menar att det är nödvändigt för en liten sport som artistisk gymnastik att samla kompetens och resurser på ett ställe. Espmark erkänner att förbundskaptenens dubbla roller kan uppfattas som problematiska och lovar att förbundet kommer att utvärdera situationen och fatta beslut inom kort. Hon betonar att ambitionen är att alla gymnaster ska känna sig välkomna och ha möjlighet att träna i Eskilstuna.
Förbundskaptenen Helena Andersson Melander har avböjt att kommentera kritiken i en intervju men skriver i ett mejl till SVT Sport att hon inte delar bilden av en tystnadskultur eller att hon skulle favorisera gymnaster från Eskilstuna. Detta svar lämnar dock många frågor obesvarade och bidrar potentiellt till den tystnadskultur som kritiseras. Det är viktigt att förbundet genomför en grundlig utredning av kritiken och vidtar åtgärder för att skapa en trygg och rättvis miljö för alla gymnaster.
Situationen belyser de utmaningar som mindre elitidrotter står inför i Sverige. Centralisering av resurser kan vara nödvändigt för att skapa konkurrenskraftiga landslag, men det är viktigt att det sker på ett rättvist och transparent sätt. Förbundets hantering av kritiken och de eventuella förändringar som genomförs kommer att vara avgörande för den svenska artistiska gymnastikens framtid. Det är viktigt att skapa en miljö där alla gymnaster, oavsett klubbtillhörighet, känner sig trygga, sedda och har möjlighet att nå sin fulla potential.
Denna händelse aktualiserar även den bredare diskussionen om maktstrukturer och tystnadskulturer inom idrotten. Alva Erikssons vittnesmål och Tonya Paulssons landslagsbyte visar på vikten av att skapa en miljö där idrottare känner sig trygga att uttrycka sina åsikter och kritisera missförhållanden utan rädsla för repressalier. Det är avgörande att idrottsförbunden tar dessa frågor på allvar och arbetar aktivt för att främja en öppen och inkluderande kultur där alla röster blir hörda. Framtiden för svensk elitidrott hänger på att skapa en miljö där idrottares välmående och utveckling prioriteras.
