Ny studie visar samband mellan öronform och hälsoproblem hos kaniner

En ny studie ledd av Royal Veterinary College har visat att kaninens öronform spelar en avgörande roll för utvecklingen av öronrelaterade problem. Forskningsresultaten pekar på att kaniner med hängande öron löper betydligt större risk att drabbas av en rad olika öronsjukdomar jämfört med kaniner vars öron står upprätt.

Studien identifierade totalt elva olika öronproblem, varav nio visade sig vara vanligare hos kaniner med hängande öron. Bland dessa problem återfinns trånga hörselgångar, eksem, utsöndringar och andra avvikelser som kan indikera smärtsamma inflammationer eller infektioner.

Maria Jackson, studiens huvudförfattare, uppmanar kaninägare vars djur har hängande öron att vara särskilt uppmärksamma på tidiga tecken på öronsmärta. ”Om din kanin kliar sig i öronen eller skakar på huvudet mer än normalt kan det vara tecken på ett underliggande problem som bör undersökas,” förklarar Jackson.

Utöver öronformen påvisade studien att även huvudform och vikt påverkar risken för öronproblem. Detta antyder att avelspraxis som favoriserar vissa fysiska egenskaper kan ha långtgående konsekvenser för djurens hälsa.

I sitt naturliga tillstånd har kaniner öron som står rakt upp. Hängande öron är en avvikelse som framkommit genom selektiv avel, något som började bli populärt under 1800-talet när uppfödare specifikt började avla fram kaniner med denna egenskap.

Den engelska väduren anses vara den första kaninrasen med hängande öron och kännetecknas av sina mycket långa, nedhängande öron. Detta blev startskottet för utvecklingen av flera raser med liknande öronform.

Under 1800-talet utvecklades den franska väduren genom korsning mellan den engelska väduren och den belgiska jätten. Den populära dvärg-väduren, som idag är omtyckt som sällskapsdjur, uppkom betydligt senare – i mitten av 1900-talet – genom att korsa den franska väduren med hermelinkanin.

Trots att det länge har funnits anekdotiska bevis för att raser med hängande öron är mer benägna att utveckla öronproblem, har inga omfattande vetenskapliga studier genomförts förrän nu. Denna forskning ger därför värdefull ny kunskap som kan hjälpa både uppfödare och kaninägare att förstå de potentiella hälsorisker som kan följa med vissa rasegenskaper.

Forskningsresultaten belyser ett större problem inom djuravel, där estetiska egenskaper ibland prioriteras framför djurens hälsa och välbefinnande. Liknande problematik har uppmärksammats hos andra husdjur, som exempelvis vissa hundraser med platta ansikten som kan lida av andningsproblem.

För kaninägare innebär studiens resultat att regelbundna veterinärkontroller blir särskilt viktiga för djur med hängande öron. Tidiga insatser vid tecken på problem kan förebygga allvarligare komplikationer och minska lidande hos djuren.

Studien utgör ett viktigt bidrag till forskningen kring hur avelspraxis påverkar djurhälsa och kan potentiellt leda till mer hälsofokuserade avelsstrategier i framtiden. För närvarande rekommenderas kaninägare att vara proaktiva med öronhygien och snabbt söka veterinärvård vid misstanke om problem.

Royal Veterinary College planerar nu att genomföra uppföljande studier för att ytterligare kartlägga sambanden mellan fysiska egenskaper och hälsorisker hos olika kaninraser.