Stormen Gudrun, som drabbade Sverige den 8 januari 2005, lämnade djupa spår i både landskapet och samhället. Omkring 70 miljoner kubikmeter skog fälldes eller knäcktes, motsvarande en hel årsavverkning i hela landet, koncentrerat till ett mindre område. Infrastrukturen slogs ut, vägar blev oframkomliga, tusentals människor blev utan ström och telefon, tågtrafiken stod still och samhället befann sig i chocktillstånd. Flera människor miste livet i samband med stormen, som klassas som en av de mest förödande väderhändelserna i Sveriges historia. Kristina Blennow, professor i landskapsplanering vid Sveriges lantbruksuniversitet, beskriver situationen som en kris och ett fruktansvärt kaos, med problem som kvarstod i månader för många drabbade.
Än idag, nästan två decennier senare, är spåren efter Gudrun tydligt synliga i landskapet. Det tar uppskattningsvis 70 år för skogen att återhämta sig helt. För många skogsägare innebar stormen en personlig katastrof. Granen var överrepresenterad bland de träd som föll, vilket har påverkat skogsbruket och synen på klimatanpassning. Lennart Svensson, skogsspecialist och nationell skogsskadesamordnare på Skogsstyrelsen, menar att Gudrun har haft stor betydelse för hur skogar sköts idag. Fokus har ökat på att förebygga stormskador genom mer blandade skogar, varierad skog och hyggesfritt skogsbruk.
Stormen Gudrun fungerade som en brutal väckarklocka för samhällets krisberedskap. Jan-Olof Olsson, som arbetar med försörjningsberedskap på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), anser att Sverige idag är betydligt bättre rustat än för 20 år sedan, mycket tack vare erfarenheterna från Gudrun. Medvetenheten om riskerna har ökat på samhällsnivå. Prognoserna har förbättrats och samarbetet mellan myndigheter och geografiskt ansvariga aktörer har stärkts, vilket möjliggör effektivare prioritering och resursallokering vid kriser.
Infrastrukturen, inklusive telefon- och elförsörjning, har också blivit mer robust under de senaste två decennierna. Man har lärt sig av de omfattande strömavbrotten som Gudrun orsakade. Nya tekniker och system har implementerats för att säkra en mer stabil elförsörjning och minimera risken för liknande avbrott i framtiden. Telekombolagen har också investerat i mer robusta nät och reservsystem för att säkerställa kommunikation även under extrema förhållanden.
Trots de framsteg som gjorts inom krisberedskapen understryker Olsson att många aktörer fortfarande har arbete kvar att göra. Det är viktigt att aktörer som bedriver samhällsviktig verksamhet har en plan för hur de ska agera när infrastrukturen inte fungerar. Han menar att det ofta råder en ”just in time”-mentalitet istället för ”just in case”, vilket innebär att man inte alltid har tillräckliga marginaler eller reservlösningar för att hantera oförutsedda händelser.
Sammanfattningsvis har stormen Gudrun lämnat ett bestående arv i Sverige. Den har inte bara förändrat landskapet fysiskt, utan även påverkat skogsbruket och samhällets krisberedskap. Erfarenheterna från Gudrun har lett till ökad medvetenhet om vikten av att förebygga stormskador och att stärka samhällets förmåga att hantera extrema väderhändelser. Även om Sverige idag är bättre rustat än för 20 år sedan finns det fortfarande utrymme för förbättringar, särskilt när det gäller aktörers egen krisberedskap och förmåga att agera när infrastrukturen sviktar.
