Regeringen presenterade en plan för att uppfylla EU:s utsläppsmål för trafiksektorn genom att höja reduktionsplikten år 2025. Denna plan baserades på Naturvårdsverkets ”huvudscenario” och bortsåg helt från ett alternativt, mindre gynnsamt scenario. Regeringen försvarade sitt val och hänvisade till egna beräkningar som utförts av, enligt finansminister Elisabeth Svantesson, landets främsta experter. Dessa beräkningar visade sig dock vara felaktiga.
Statistik från SCB, bearbetade av SVT, avslöjar att utsläppen från fossila drivmedel ökat med hela 23 procent under årets första tio månader jämfört med samma period 2023. Detta innebär en ökning på över 3 miljoner ton koldioxid, vilket pekar mot en total ökning på 3,6 miljoner ton för helåret 2024 – 0,4 miljoner ton mer än regeringens prognos. Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) medger att detta är negativt, men betonar att prognoser alltid är osäkra och att regeringen kommer att anpassa sitt arbete efter verkligheten.
Denna oväntade utsläppsökning beror främst på två faktorer: en minskad andel biodrivmedel i bränslemixen och ett lägre antal elbilar än beräknat. Jessica Alenius, VD för Drivkraft Sverige, menar att regeringens politik försvårat övergången till eldrift genom att försämra kalkylen för elbilsköp samtidigt som biodrivmedlen minskat. Detta dubbla missgrepp har alltså bidragit till de ökande utsläppen.
De högre trafikutsläppen hotar nu regeringens plan och riskerar att leda till att Sverige missar EU:s utsläppsmål. Detta skulle kunna resultera i miljardböter för Sverige. Redan innan de ökade utsläppen blev uppenbara hade över tio tunga remissinstanser ifrågasatt regeringens ”gyllene lösning” – en mindre höjning av reduktionsplikten till 10 procent i kombination med skattesänkningar. Kritiken var att denna åtgärd inte skulle vara tillräcklig för att nå klimatmålen 2030, en kritik som Jessica Alenius ger uttryck för.
Trots den negativa utvecklingen och kritiken avvisar klimatminister Pourmokhtari en ytterligare höjning av reduktionsplikten. Hon hävdar att detta inte är den rätta lösningen och att problemet är mer komplext. Detta ställningstagande står i kontrast till både experters bedömningar och den faktiska utvecklingen av trafikutsläppen, vilket skapar osäkerhet kring Sveriges möjligheter att nå EU:s utsläppsmål och undvika potentiella böter.
Denna situation väcker flera frågor. Hur kommer regeringen att hantera de ökande utsläppen och risken för EU-böter? Vad är regeringens alternativa lösningar för att minska trafiksektorns klimatpåverkan? Och hur påverkar den politiska oenigheten kring reduktionsplikten Sveriges långsiktiga klimatarbete? De kommande månaderna kommer att vara avgörande för att se hur regeringen agerar för att hantera denna utmaning och vilken riktning Sveriges klimatpolitik tar.
