Den 27 november 2024 antog Riksdagen regeringens förslag om anonyma vittnen. Lagen, som nu trätt i kraft, möjliggör för individer att vittna anonymt under vissa omständigheter i både förundersökningar och rättegångar. Beslutet markerar kulmen på en långdragen politisk debatt där Socialdemokraterna, initialt motståndare till förslaget, plötsligt ändrade sin ståndpunkt under hösten 2024 och ställde sig positiva. Frågan utreddes första gången 2021 på initiativ av den dåvarande S-regeringen. Utredaren Stefan Johansson ansåg då att nackdelarna ur ett rättssäkerhetsperspektiv övervägde fördelarna och avrådde från anonyma vittnen. Han menade bland annat att bevisvärdet var för begränsat för att inskränka den grundläggande principen om att båda parter ska ha full insyn i materialet. Utredningen noterade även att i länder där anonyma vittnen tilläts, exempelvis Danmark och Norge, användes möjligheten ytterst sällan.
Trots den första utredningens negativa slutsats höll den dåvarande oppositionen fast vid frågan. Efter valet enades den nya regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, om att införa anonyma vittnen. En ny utredning tillsattes och presenterade sina förslag hösten 2023. Förslaget möttes av hård kritik från flera instanser, bland annat Justitiekanslern och Domstolsverket, som varnade för att systemet kunde leda till att färre personer skulle vara villiga att vittna öppet. Även Lagrådet avstyrkte förslaget starkt och menade att mervärdet ”förefaller vara mycket begränsat” och att det kunde leda till att ”domstolarna får ett sämre beslutsunderlag”. Regeringen valde dock att gå vidare med förslaget trots den massiva kritiken.
Justitieminister Gunnar Strömmer motiverade regeringens beslut med att även om man inte vet om fördelarna överväger nackdelarna, behöver man pröva nya åtgärder. Professor i juridik Joakim Nergelius är kritisk till detta resonemang. Han menar att ansvariga politiker borde värna mer om rättssäkerheten och att det är en nonchalant attityd att säga ”vi prövar” när det gäller fundamentala rättssäkerhetsvärden. Nergelius tror att regeringens agerande, liksom Socialdemokraternas omsvängning, kan förklaras av att politiker vill visa handlingskraft gentemot väljare som kräver ”tuffa tag”. Han poängterar att det inte bara är politikernas fel, utan att det finns en repressiv stämning i stora delar av opinionen som politikerna tillmötesgår, något han anser vara alarmerande och värt att diskutera mer.
För att ett vittne ska få vittna anonymt krävs att en åklagare, en misstänkt eller en tilltalad ansöker om det hos tingsrätten. Ansökan kan beviljas om det finns en ”beaktansvärd risk” att vittnet eller dess anhöriga annars skulle utsättas för allvarlig brottslighet. Brottet som vittnet ska vittna om måste ha ett minimistraff på två års fängelse. Skälet för anonymitet måste ”överväga” de svårigheter det innebär för en misstänkt eller tilltalad att försvara sig. Andra åtgärder för att skydda vittnet måste ha beaktats och ansetts otillräckliga eller avsevärt svårare att genomföra. Slutligen måste det vara lämpligt att höra vittnet anonymt.
Det är viktigt att notera att den domstol som handlägger målet inte får kännedom om det anonyma vittnets identitet. En offentlig försvarare ska förordnas för att bevaka rättssäkerhetsfrågor i målet och domstolens beslut kan överklagas. Detta förfarande är tänkt att balansera behovet av att skydda vittnen med den misstänktes eller tilltalades rätt till en rättvis rättegång. Det återstår att se hur lagen kommer att tillämpas i praktiken och om den kommer att leda till de positiva effekter som regeringen hoppas på, eller om kritiken från bland annat Lagrådet och Justitiekanslern besannas.
Införandet av anonyma vittnen innebär en betydande förändring av den svenska rättsprocessen. Det är en kontroversiell fråga med starka argument både för och emot. Förespråkarna menar att lagen är nödvändig för att skydda vittnen från hot och repressalier och att den därmed kan bidra till att fler vågar vittna och att fler brott kan klaras upp. Motståndarna å andra sidan betonar riskerna för rättssäkerheten och menar att lagen kan leda till felaktiga domar. Det är nu upp till domstolarna att tolka och tillämpa lagen på ett sätt som balanserar dessa motstridiga intressen. Framtiden får utvisa om lagen om anonyma vittnen kommer att stärka eller försvaga det svenska rättssystemet.
