Tua Forsström, den finlandssvenska författaren och poeten, lämnar sin stol i Svenska Akademien efter fyra år. Hennes avgång, som offentliggjordes i samband med Akademiens högtidssammankomst, markerar slutet på en relativt kort men betydelsefull period i hennes författarliv. Forsström, som valdes in 2019, var 72 år gammal vid tillträdet och hade redan då ställt ett villkor för sitt medlemskap: möjligheten att avgå på egen begäran. Detta var en avgörande faktor för hennes beslut att acceptera invalet, en möjlighet som tidigare inte existerade inom Akademien. Tidigare var det endast dödsfall eller uteslutning som kunde frigöra en stol. De nya reglerna, som tillåter frivillig avgång, var alltså en förutsättning för Forsströms medverkan.
Forsström betonar att det inte ligger någon dramatik bakom hennes beslut. Hon beskriver det som ett naturligt steg, helt i linje med den överenskommelse hon gjorde med sig själv och Akademien vid inträdet. Att kunna lämna uppdraget på eget initiativ var en trygghet för henne, en garanti för att hon inte skulle bli bunden till en livstidstjänst vid en ålder då framtiden och orken kan vara ovissa. Hon framhåller att hon från början hade en tidsbegränsad vision för sitt engagemang, och att hon nu känner att det är dags att gå vidare. Det är en personlig reflektion över tidens gång och en önskan att prioritera andra aspekter av sitt liv och författarskap.
Forsströms inträde i Akademien skedde under en turbulent period. Hon efterträdde Katarina Frostenson på stol nummer 18, en plats som blivit vakant efter Frostensons uteslutning. Frostensons nära kopplingar till den så kallade ”kulturprofilen”, Jean-Claude Arnault, som dömdes för våldtäkt, utgjorde epicentrum för den kris som skakade Akademien i grunden. Krisen ledde till djup splittring och en rad avhopp, och Forsströms inval blev en del av Akademiens försök att återupprätta förtroendet och skapa en nystart. Hon representerade en ny generation och en förhoppning om förnyelse.
Att ta plats i Akademien mitt i denna turbulens var säkerligen en utmaning, men Forsström tog sig an uppgiften med eftertanke och integritet. Hon har under sin tid i Akademien bidragit till dess arbete med att reformera sina stadgar och återuppbygga sin image. Hennes närvaro har varit en stabiliserande faktor, och hon har aktivt deltagit i Akademiens strävan att återfå sin roll som en central aktör i det svenska kulturlivet. Hennes avgång innebär nu att Akademien återigen står inför en förändring, en ny möjlighet att omforma sig och anpassa sig till en föränderlig värld.
Forsströms sista officiella framträdande som ledamot av Svenska Akademien var vid den högtidliga sammankomsten där hennes avgång offentliggjordes. Det var en symbolisk avslutning på hennes tid i Akademien, en markering av att en epok är över. Hennes bidrag till Akademien, både genom hennes litterära gärning och hennes engagemang i dess arbete, kommer att bli ihågkommet. Hon lämnar nu Akademien för att återgå till sitt författarskap och sina egna projekt, och hon gör det med samma integritet och självständighet som präglat hela hennes karriär.
Tua Forsströms avgång är en påminnelse om att även de mest prestigefyllda uppdrag har en begränsad tid. Hon valde att gå in i Akademien på sina egna villkor, och hon lämnar den på samma sätt. Hennes beslut är ett uttryck för personlig autonomi och en vilja att prioritera det som är viktigast för henne. Det är en handling som speglar hennes oberoende anda och hennes starka konstnärliga integritet. Hennes tid i Akademien må ha varit kort, men den har otvivelaktigt lämnat ett bestående avtryck.
