Osloprocessens skugga: En fredsprocess i spillror?
Över 31 år har passerat sedan Osloprocessen avslutades i den norska huvudstaden. Den historiska fredsinsatsens yttersta mål var en tvåstatslösning: en palestinsk stat vid sidan av den israeliska. När omkring 80 representanter från olika länder och organisationer samlas i Norge idag, framstår målet mer avlägset än någonsin. Mötet i Oslo präglas av en känsla av idealism, medan realisterna samlas i Doha för att förhandla om vapenvila i Gaza, samtal som enligt uppgift närmar sig ett slutstadium i Qatars huvudstad. Optimismen inför Oslo-mötet är låg. Den förespråkade lösningen, med en palestinsk stat omfattande hela Västbanken och Gazaremsan, stödd av bland annat Norge, EU och Arabförbundet, känns oerhört avlägsen. Kanske vore en nedskalad, mindre grandios variant tänkbar, liknande den plan Donald Trump presenterade år 2020.
Trumps kontroversiella fredsplan: ”Århundradets avtal” eller ”århundradets örfil”?
Trumps plan, som innebar att Israel skulle behålla större delen av östra Jerusalem, Jordandalen och de israeliska bosättningarna på Västbanken, medan palestinierna skulle få kontroll över 70 procent av Västbanken, hela Gazaremsan och mindre delar av östra Jerusalem, möttes av diametralt motsatta reaktioner. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu kallade den för "århundradets avtal", medan palestiniernas president Mahmoud Abbas benämnde den som "århundradets örfil". Det spekuleras i att Trump, om vapenvilan i Gaza håller, skulle kunna återkomma med en modifierad version av sin tvåstatslösning. I så fall skulle en andra Trump-period kunna bli intressant ur denna aspekt.
Oslo-mötets begränsade potential: Frånvaro av nyckelaktörer
Bland deltagarna i Oslo-mötet finns, enligt AFP, palestiniernas premiärminister Mohammed Mustafa, FN:s Mellanöstern-sändebud Tor Wennesland och UNRWA-chefen Philippe Lazzarini. Det är oklart om USA deltar, och varken Israel eller Hamas har aviserat sin närvaro. Denna frånvaro av nyckelaktörer, minst två av dem, väcker allvarliga frågor om mötets potential att åstadkomma något konkret. Mötet i Oslo är det tredje inom ramen för en ny global allians för en tvåstatslösning, efter möten i Riyadh i oktober och Bryssel i november.
Ironisk timing: Fredssamtal mitt i brinnande krig
Att mötet äger rum mitt under ett pågående krig kan ses som en ironi av stora mått. Samtidigt fungerar det som en signal om att många länder är intresserade av en tvåstatslösning i någon form. Utmaningen har dock alltid varit att ta sig från A till Ö, och den utmaningen kvarstår. Mötet i Oslo belyser den komplexa och till synes olösliga konflikten mellan Israel och Palestina. Trots internationella ansträngningar och fredsinitiativ, tycks en hållbar och rättvis lösning alltjämt vara utom räckhåll.
Trumps arv: Kontroversiella beslut i Mellanöstern
Donald Trumps tidigare presidentskap präglades av en rad kontroversiella beslut i Israel-Palestina-frågan. Hans erkännande av Jerusalem som Israels odelade huvudstad och flytten av den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem väckte starka reaktioner internationellt. Likaså hans stöd för Israels annektering av Jordandalen och bosättningar på ockuperat palestinskt territorium, vilket strider mot internationell lag. Trump frös även biståndet till FN-organet för palestinska flyktingar, UNRWA, och drog sig ur det internationella kärnavtalet JCPOA med Israels ärkefiende Iran.
Abraham-avtalen: Normalisering och kontrovers
Trump erkände även israelisk suveränitet över Golanhöjderna och drev på de så kallade Abraham-avtalen, som ledde till normaliserade relationer mellan Israel och Förenade Arabemiraten, Bahrain och Sudan. Slutligen stängde han det palestinska paraplyorganisationen PLO:s kontor i Washington DC. Trumps agerande i Mellanöstern har kritiserats för att ha undergrävt fredsprocessen och förvärrat konflikten mellan Israel och Palestina. Hans ensidiga stöd för Israel har alienerat palestinierna och försvårat möjligheterna till en förhandlingslösning.
Osäker framtid: Freden alltjämt avlägsen
Framtiden för fredsprocessen i Mellanöstern är oviss. De pågående stridigheterna i Gaza och den djupa misstron mellan parterna gör det svårt att se en väg framåt. Mötet i Oslo, trots sina begränsningar, kan förhoppningsvis bidra till att hålla liv i hoppet om en tvåstatslösning. Men utan ett aktivt engagemang från både Israel och Palestina, samt ett starkt internationellt tryck, riskerar konflikten att fortsätta i generationer framöver. Det är hög tid att världssamfundet intensifierar sina ansträngningar för att finna en rättvis och hållbar lösning, som garanterar både israelers och palestiniers rätt till säkerhet, självbestämmande och ett värdigt liv.
