Volodymyr Zelenskyj sparkade nyligen Ukrainas riksåklagare Iryna Venediktova och säkerhetstjänstens chef Ivan Bakanov efter misstankar om att deras anställda samarbetat med Ryssland.
Enligt vad Zelenskyj själv uppgett ska 60 statsanställda, som misstänks för högförräderi, ha stannat kvar i ryssockuperade områden och på olika sätt motarbetat Ukraina. Totalt har över 600 förundersökningar om landsförräderi startats.
Och enligt källor till nyhetssajten Spytalk, som fokuserar på säkerhetsfrågor och underrättelseverksamhet, spelade ukrainska tjänstemän, däribland agenter inom säkerhetstjänsten, en viktig roll i att Ryssland snabbt avancerade i krigets inledningsskede.
Hjälpte Ryssland i starten
”Rysslands framgångar under de första dagarna kunde ske på grund av att ukrainska tjänstemän i nyckelpositioner hjälpte dem”, skriver sajten om den ukrainska säkerhetstjänstens roll vid invasionens start.
Tidigt, redan i mars, riktade sig Zelenskyj också in på säkerhetstjänsten när han tillkännagav att två av myndighetens främsta tjänstemän hade fått sparken med motiveringen att de var ”förrädare”.
– Just nu har jag inte tid med att ta hand om alla förrädare. Men tids nog kommer de straffas, sa Zelenskyj i samband med ett tal han gav efter händelsen.
Och för knappt två veckor sedan greps den tidigare chefen för den ukrainska säkerhetstjänsten på Krimhalvön, anklagad för att ha samarbetat med ryssarna och gett dem en statshemlighet.
Odlat relationer i decennier
Enligt Spytalk går samarbetet mellan ukrainska tjänstemän och Ryssland långt tillbaka. Sajten skriver att Putin i decennier ”kultiverat” ukrainska tjänstemän, politiker och oligarker för att på så sätta käppar i hjulet för landets försök att frigöra sig från Ryssland och närma sig Europa.
Samtidigt har Zelenskyjs utrensningar fått viss kritik. Nyheten om att riksåklagare Iryna Venediktova sparkats fick många att höja på ögonbrynen då draget ansågs oväntat och oförtjänt. Skälen bakom avskedandet har inte framkommit med tydlighet. Det faktum att Venediktova fått stanna kvar i regeringen anses av kritiker vara ett tecken på att avskedandet var ett politiskt drag snarare än någonting annat.