Den svenska regeringen, i samarbete med Sverigedemokraterna, har presenterat en lagrådsremiss som föreslår avsevärda förändringar i strandskyddet. Förslaget syftar till att lätta på restriktionerna för byggande nära vatten, och innebär att strandskyddet helt slopas för mindre insjöar med en yta på upp till en hektar samt för vattendrag som är två meter breda eller smalare. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari beskriver förändringarna som en ”liberalisering” av strandskyddslagstiftningen och menar att reformen kommer att underlätta byggandet och ge ökad frihet för markägare. Regeringen argumenterar för att förändringarna är nödvändiga för att stimulera landsbygdsutveckling och möta behovet av fler bostäder. Ikraftträdandet är satt till den 1 juni 2025.
Den föreslagna reformen har dock mötts av stark kritik från flera håll. Miljöorganisationer och oppositionspartier varnar för att slopandet av strandskyddet kommer att få allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfalden och ekosystemen kring sjöar och vattendrag. De menar att de föreslagna förändringarna riskerar att leda till ökad exploatering av känsliga naturområden, vilket i sin tur kan påverka vattenkvaliteten, djurlivet och möjligheterna för allmänheten att njuta av naturen. Kritikerna hävdar att förslaget strider mot intentionerna i allemansrätten och försvårar Sveriges möjligheter att nå sina klimatmål.
En central punkt i kritiken handlar om den potentiella påverkan på den biologiska mångfalden. Strandzoner utgör viktiga livsmiljöer för en mängd olika arter, både växter och djur. Särskilt småvatten och smala vattendrag spelar en avgörande roll för arter som är beroende av dessa miljöer för fortplantning, födosök och skydd. En minskning av skyddade strandzoner kan leda till fragmentering av habitat, vilket gör det svårare för arter att sprida sig och överleva på lång sikt. Dessutom kan ökad bebyggelse och mänsklig aktivitet i strandnära områden störa djurens naturliga beteenden och leda till minskade populationer.
Kritiker ifrågasätter även regeringens argumentation om att förändringarna är nödvändiga för landsbygdsutveckling. De menar att det finns andra sätt att stimulera landsbygden utan att kompromissa med miljöskyddet. En mer hållbar strategi skulle vara att fokusera på att utveckla befintliga tätorter och infrastruktur, samt att främja grön turism och andra näringsgrenar som är kompatibla med bevarandet av naturvärden. Det är viktigt att beakta de långsiktiga konsekvenserna av exploatering av strandnära områden, och att prioritera bevarandet av dessa värdefulla ekosystem för framtida generationer.
Allemansrätten, en grundläggande princip i svensk lagstiftning, ger allmänheten rätt att vistas i naturen oavsett vem som äger marken. Kritiker menar att slopandet av strandskyddet inskränker allemansrätten genom att begränsa tillgången till stränder och vatten för rekreation och friluftsliv. Ökad bebyggelse och privatisering av strandnära områden kan leda till att allmänheten utestängs från områden som tidigare varit tillgängliga för alla. Detta kan få negativa konsekvenser för folkhälsan och välbefinnandet, då tillgång till natur och friluftsliv är viktiga faktorer för en god livskvalitet.
Slutligen har kritiker påpekat att regeringens förslag riskerar att försvåra Sveriges möjligheter att leva upp till sina klimatmål. Strandzoner spelar en viktig roll i att reglera vattenflöden och minska risken för översvämningar, samt att binda koldioxid och bidra till att mildra klimatförändringarna. En minskning av skyddade strandzoner kan försvaga ekosystemens förmåga att hantera klimatförändringarnas effekter, och därmed öka sårbarheten för extrema väderhändelser och andra klimatrelaterade problem. Det är därför avgörande att beakta klimataspekten vid beslut om förändringar i strandskyddet, och att säkerställa att dessa förändringar inte äventyrar Sveriges klimatmål.
