USA begär 1 miljard dollar från varje land för Gazas fredsråd

Den amerikanska Trump-administrationen har ställt ett tydligt finansiellt krav för länder som önskar en permanent plats i det planerade Gaza-fredsrådet – en minsta insats på 1 miljard dollar per nation, rapporterar Bloomberg.

Enligt Bloomberg, som tagit del av ett utkast till stadgar för det föreslagna rådet, kommer länder som vill delta i fredsrådet längre än tre år behöva bidra ekonomiskt. Detta villkor representerar en ovanlig koppling mellan diplomatiskt inflytande och direkt finansiellt engagemang i internationella fredsprocesser.

Fredsrådet utgör en central del i den andra fasen av den planerade vapenvilan mellan Israel och Hamas, som av många länder klassificeras som en terrororganisation. Rådet förväntas spela en avgörande roll i återuppbyggnaden av Gaza och i att säkerställa en hållbar fred i regionen efter den senaste våldsvågen som bröt ut i oktober förra året.

Trumps administration har under de senaste månaderna intensifierat sina ansträngningar för att skapa en lösning på den utdragna konflikten, men detta finansiella krav representerar en ny och kontroversiell vändning i fredsarbetet. Det är ännu oklart hur internationella aktörer kommer att reagera på kravet om miliardinsatser för att få permanenta platser vid förhandlingsbordet.

Detta tillvägagångssätt kan ses som ett försök att säkerställa långsiktigt ekonomiskt stöd för återuppbyggnaden av Gaza, som har lidit enorma materiella skador under den pågående konflikten. Enligt FN:s uppskattningar kommer återuppbyggnaden att kräva tiotals miljarder dollar under kommande år.

Flera internationella observatörer har uttryckt oro över att denna modell skulle kunna begränsa deltagandet i fredsprocessen till enbart välbärgade nationer, medan regionala aktörer med djup kunskap om situationen men med begränsade ekonomiska resurser riskerar att utestängas.

Mellanöstern-experter pekar på att finansiering visserligen är en nödvändig komponent för framgångsrikt fredsbyggande, men att exkludera viktiga regionala aktörer kan undergräva processens legitimitet och effektivitet på lång sikt.

Samtidigt finns det farhågor om hur dessa finansiella bidrag ska fördelas och kontrolleras. Tidigare internationella insatser i Gaza har stött på utmaningar relaterade till korruption och bristande transparens i fördelningen av bistånd.

För närvarande råder det osäkerhet kring vilka länder som kommer att acceptera det ekonomiska kravet för att delta. Traditionella internationella givare som EU, Japan, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har historiskt bidragit med betydande summor till palestinska områden, men det är oklart om de är villiga att göra dessa bidrag till ett villkor för diplomatiskt deltagande.

Representanter för flera europeiska länder har privat uttryckt tveksamhet inför denna koppling mellan finansiering och diplomatisk närvaro, enligt källor nära förhandlingarna. De menar att det riskerar att kommersialisera fredsprocessen på ett olämpligt sätt.

Den föreslagna vapenvilan är utformad i flera faser där den första fasen inkluderar ett tillfälligt eldupphör och utbyte av fångar. Den andra fasen, där fredsrådet ingår, syftar till att etablera mer permanenta arrangemang för fred och återuppbyggnad.

Förslaget kommer i en tid då regionen genomgår dramatiska förändringar i de diplomatiska relationerna, med Abrahamsavtalen som tecknats under Trumps första presidentperiod som har normaliserat relationerna mellan Israel och flera arabiska länder.

Hur detta nya finansiella krav kommer att påverka de bredare fredssträvandena i Mellanöstern återstår att se, men det är tydligt att Trump-administrationen fortsätter att använda okonventionella metoder i sitt närmande till regionens komplexa konflikter.