Den eskalerande konflikten mellan Israel och Hamas, samt Hizbollahs inblandning, har under året haft en djupgående påverkan på global geopolitik, och dess effekter har även nått den svenska inrikespolitiska arenan. Avgången av Jamal El-Haj, Socialdemokraternas första politiska vilde, efter kritik mot hans deltagande i en palestinakonferens, och den efterföljande kritiken mot Vänsterpartiets agerande i samband med Gazakriget, illustrerar tydligt hur konflikten i Mellanöstern har spillt över på den svenska politiska debatten. Dessa händelser visar hur känslig frågan är och hur den kan splittra den politiska opinionen.
Trots den omfattande mediebevakningen och de politiska diskussionerna kring Mellanösternkonflikten, visar en undersökning från Indikator Opinion att en överväldigande majoritet av svenska väljare, 71 procent, saknar en tydlig åsikt om svenska partiers Mellanösternpolitik. Bland de resterande 29 procent som uttrycker en åsikt, får Moderaterna och Socialdemokraterna det största stödet, med nio procent vardera. Intressant nog uppger en betydande andel av Vänsterpartiets väljare att just deras parti för den bästa Mellanösternpolitiken. Detta tyder, enligt Per Oleskog Tryggvason på Indikator Opinion, på ett starkare engagemang i frågan bland Vänsterpartiets väljare jämfört med andra väljargrupper. Samtidigt är Vänsterpartiet det parti som oftast pekas ut som ett parti med ”dålig” Mellanösternpolitik, främst av Tidöpartiernas väljare. De rödgröna väljarna däremot, ser inte lika negativt på Vänsterpartiets ställningstaganden i frågan.
Undersökningen belyser även den svenska allmänhetens uppfattningar om de inblandade aktörerna i Mellanösternkonflikten. En majoritet, 52 procent, uttrycker en negativ syn på Israel, medan en ännu större andel, 75 procent, ser negativt på Hamas. Även den palestinska myndigheten uppfattas negativt av en betydande andel, 44 procent, av de svarande.
Skillnaderna i synen på Israel är markanta mellan olika väljargrupper. Kristdemokraternas väljare sticker ut som de mest Israelvänliga, där 47 procent uttrycker en positiv syn på landet. Kristdemokraterna är därmed det enda parti vars väljare i större utsträckning är positiva till Israel än negativa. I motsats står Vänsterpartiets väljare, där en överväldigande majoritet, 87 procent, uppger en negativ bild av Israel. Dessa siffror speglar de ideologiska skiljelinjerna i synen på konflikten och hur dessa skiljelinjer återspeglas i partisympatier.
Undersökningens resultat ger en inblick i den komplexa bilden av den svenska opinionen kring Mellanösternkonflikten. Den stora andel väljare som saknar en tydlig åsikt om partiernas politik i frågan, kan tolkas på flera sätt. Det kan dels bero på en bristande kunskap om den komplicerade konflikten, dels på en ovilja att ta ställning i en känslig fråga. Det kan också tyda på att Mellanösternfrågan inte prioriteras av väljarna i samma utsträckning som andra inrikespolitiska frågor.
Samtidigt visar de tydliga skillnaderna i synen på Israel och andra aktörer i konflikten, att frågan trots allt engagerar vissa väljargrupper starkt. Vänsterpartiets väljare, som är mest kritiska mot Israel, och Kristdemokraternas väljare, som är mest positiva, utgör två motpoler i den svenska opinionen. Detta speglar den polarisering som präglar debatten, både nationellt och internationellt. Det är tydligt att Mellanösternkonflikten fortsätter att vara en känslig och komplex fråga som väcker starka känslor och skapar djupa klyftor, även i den svenska politiska debatten.
Den höga andelen väljare som inte har en åsikt om partiernas Mellanösternpolitik, kan också ses som en utmaning för politikerna. Det kan tyda på att partierna inte lyckats kommunicera sina ställningstaganden på ett tydligt och engagerande sätt till en bredare väljargrupp. Det kan också bero på att väljarna uppfattar frågan som alltför komplex och avlägsen för att engagera sig i. Oavsett orsaken, är det viktigt för politikerna att ta detta på allvar och sträva efter att öka kunskapen och engagemanget kring Mellanösternfrågan bland allmänheten. En mer informerad och engagerad väljarkår är en förutsättning för en konstruktiv och demokratisk debatt om en av vår tids viktigaste utrikespolitiska utmaningar.
