Forskare avslöjar hur myror utvecklades till naturens stormakt

En ny studie från University of Cambridge kastar ljus över en av naturens mest framgångsrika livsformer. Forskarna har upptäckt att myror har offrat individuell säkerhet för att kunna bilda enorma samhällen – en strategi som visat sig vara exceptionellt framgångsrik i naturens ekosystem.

I naturen handlar mycket om balans och kompromisser. För insekter gäller detta särskilt avvägningen mellan kvantitet och kvalitet. Denna princip står i centrum för den nya forskningsstudien som publicerats i tidskriften Science Advances.

Insekter har normalt ett relativt tjockt yttre skal, ett exoskelett gjort av kitin. Detta skal fungerar som ett skyddande pansar mot fiender av olika slag. Problemet är att skalet är resurskrävande att producera och kräver stora mängder kväve och mineraler.

Ett forskarteam under ledning av zoologen Arthur Matte vid University of Cambridge har genomfört en omfattande undersökning där de mätte skaltjocklek och relativ vikt hos 871 myror från cirka 500 olika arter – en utmaning med tanke på myrornas storlek.

Resultaten visade ett tydligt mönster. Myrarter med tjocka skal lever i relativt små kolonier med få individer, vilket liknar levnadssättet hos de flesta andra insekter. I stark kontrast till detta hade myrarter med de största kolonierna betydligt tunnare skal.

”Genom att investera mindre i skyddande skal kunde myrorna istället producera fler individer,” förklarar forskarna i studien. Dessa individer var kanske mer sårbara för yttre fiender, men den numeriska överlägsenhet som skapades möjliggjorde uppbyggnaden av gigantiska samhällen där enorma antal individer arbetade tillsammans och skyddade kolonin genom kollektiva försvarsstrategier.

Detta evolutionära val har visat sig vara oerhört framgångsrikt. Myror har blivit dominerande i jordens ekosystem på ett sätt som få andra organismer lyckats med. Deras totala antal är häpnadsväckande – ingen annan djurart som är synlig för blotta ögat är så talrik och så framgångsrik.

Myrorna tillhör samma ordning som bin och getingar, som också bildar starka kolonier. Vetenskapen har namngivit 15 700 myrarter, men det faktiska antalet tros vara över 22 000. I vissa fall kan myror bilda enorma superkolonier med hundratals miljoner individer.

Studien ger oss värdefulla insikter om evolutionära kompromisser och hur arter kan optimera sina resurser för maximal framgång. Denna forskning belyser också hur komplexa samhällsstrukturer kan ge avgörande fördelar i naturen.

”Myrornas strategi visar tydligt att det ibland kan löna sig att satsa på kvantitet istället för kvalitet,” konstaterar forskningsteamet. Detta kan ses som en parallell till olika överlevnadsstrategier även i andra delar av naturens rike.

För biologer och evolutionsforskare är denna upptäckt särskilt intressant eftersom den demonstrerar hur relativt enkla avvägningar kan leda till dramatiskt olika utvecklingsvägar och ekologiska nischer.

Den här typen av forskning hjälper oss också att förstå hur olika arter anpassar sig till föränderliga miljöer och hur resursfördelning påverkar överlevnad och framgång på populationsnivå.

Myrornas framgångssaga kan således betraktas som ett särskilt tydligt exempel på en evolutionär kompromiss som visat sig vara utomordentligt framgångsrik. Genom att offra individuell säkerhet har myrorna tillsammans skapat en av naturens mest imponerande framgångssagor.