I april 2018 skakades världen av rapporter om en kemvapenattack i Douma, en förort till Damaskus i Syrien. Över 40 civila miste livet i attacken där klorgas användes. Mitt i kaoset och förödelsen arbetade tre modiga sjukvårdsarbetare – sjuksköterskan Muwafaq Nisrin, kirurgen Mohammed al-Hanash och akut- och intensivvårdsläkaren Hassan Oyoun – outtröttligt på ett fältsjukhus för att rädda liv. Deras vittnesmål om händelsen, som nu äntligen kan komma fram efter regimens fall i december, målar upp en skrämmande bild av förtrycket och desinformationen som präglade Syrien under Assad-regimens styre.
Strax efter attacken kallades de tre sjukvårdsarbetarna in för förhör av den syriska säkerhetstjänsten. Syftet var tydligt: att tysta dem och förhindra att sanningen om kemvapenattacken kom ut. Muwafaq Nisrin utsattes för påtryckningar genom hot mot hennes familj som bodde i Douma. Hon tvingades förneka att någon kemvapenattack ägt rum, trots att hon själv bevittnat dess fasor och behandlat offren. Mohammed al-Hanash möttes av liknande hot. Säkerhetstjänsten gjorde det klart att de visste var hans familj befann sig, vilket tvingade honom att svara vagt och undvikande på deras frågor. Han påstod att han varit i operationssalen under attacken och inte sett några skadade, en lögn han tvingades fabricera för att skydda sina nära och kära.
Hassan Oyoun, akut- och intensivvårdsläkaren, beskriver en ännu mer skrämmande upplevelse. Han berättar hur en pistol placerades på bordet framför honom när han klev in i förhörsrummet. Hotet var uppenbart och otvetydigt. Precis som sina kollegor tvingades han förneka händelsen för att undvika repressalier. De tre sjukvårdsarbetarna, som alla hade bevittnat attackens fasor och dess förödande konsekvenser, tvingades alltså att ljuga för att skydda sig själva och sina familjer. Deras vittnesmål belyser den rädsla och det förtryck som präglade livet under Assad-regimen.
Efter förhören tvingades de tre sjukvårdsarbetarna att upprepa sina fabricerade vittnesmål framför en kamera. Dessa inspelningar redigerades sedan av regimen och sändes på TV, som en del av en propagandakampanj för att förneka kemvapenattacken och vilseleda den internationella opinionen. Assad-regimen hävdade att anklagelserna om kemvapenanvändning var iscensatta av västländer. Dessa manipulerade vittnesmål, framtvingade under hot och tvång, användes som verktyg för att sprida desinformation och undergräva trovärdigheten hos de som rapporterade om attacken.
Trots regimens försök att tysta sanningen har Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) senare fastställt att det är högst sannolikt att en helikopter från det syriska flygvapnet släppte klorgasen över Douma. Detta utgör ett krigsbrott och visar på den syriska regimens brutala och hänsynslösa agerande mot sin egen befolkning. Att använda kemiska vapen mot civila är en krigsförbrytelse avskydd av hela världen. OPCW:s slutsatser bekräftar vad de tre sjukvårdsarbetarna bevittnade och tvingades förneka: att en kemvapenattack verkligen ägde rum i Douma.
De tre sjukvårdsarbetarnas berättelser är gripande vittnesmål om det förtryck och den desinformation som präglade Syrien under Assad-regimen. Deras mod att nu träda fram och berätta sanningen, trots de risker de utsatte sig för, är beundransvärt. Deras vittnesmål är viktiga pusselbitar i arbetet med att ställa de ansvariga för krigsförbrytelserna i Syrien inför rätta och ge upprättelse åt offren och deras familjer. Deras berättelser belyser också vikten av en fri press och yttrandefrihet för att bekämpa desinformation och förtryck. Nu, när regimen fallit, kan förhoppningsvis fler vittnen träda fram och berätta sina historier, vilket är avgörande för att förstå omfattningen av de brott som begåtts och för att bygga en mer rättvis och demokratisk framtid för Syrien.
