Peter Luthersson, litteraturvetare och författare, har begärt entledigande från sin position i den statliga kommitté som utreder den svenska kulturkanon. Utnämnd av kulturminister Parisa Liljestrand (M) förra året, lämnar Luthersson nu uppdraget i förtid av privata skäl. Regeringskansliet har i ett pressmeddelande betonat att Lutherssons beslut inte är relaterat till kommitténs arbete, dess ledamöter eller dess uppdrag. Luthersson själv bekräftar detta i ett kortfattat sms till Kulturnyheterna, där han avböjer vidare kommentarer och endast konstaterar att regeringens uttalande är ”sant och autentiskt”. Avhoppet markerar ytterligare en omvälvning för kommittén, som inledde sitt arbete den 1 mars 2024 och ska presentera sina slutsatser senast den 31 augusti 2025.
Detta är det andra avhoppet från kommittén på kort tid. I oktober 2024 lämnade Marlen Eskander, även hon utsedd ledamot, sitt uppdrag. Eskander motiverade sitt beslut med ”principiella skäl” i ett mejl till regeringskansliet. Hon uttryckte kritik mot hur kommitténs arbete avvek från regeringens direktiv och menade att tolkningen av uppdraget blivit ”alltför subjektiv”. Eskanders avgång väckte frågor om huruvida det fanns interna meningsskiljaktigheter kring kommitténs riktning och hur kulturkanon skulle definieras och utformas. Hennes uttalande antyder en potentiell konflikt mellan ledamöternas visioner och de politiska ramar som satts upp av regeringen.
Med Lutherssons avhopp återstår nu endast tre ledamöter i kommittén: historikern Lars Trägårdh, journalisten Gunilla Kindstrand och publicisten PJ Anders Linder. Dessa tre individer har nu det tunga ansvaret att slutföra utredningen och presentera ett förslag på en svensk kulturkanon. Förlusten av två ledamöter, med olika bakgrund och perspektiv, kan potentiellt påverka kommitténs arbete och slutresultat. Det återstår att se hur de kvarvarande ledamöterna kommer att navigera de utmaningar som uppstått och hur de kommer att hantera den kritik som riktats mot kommitténs arbete.
Kulturminister Parisa Liljestrand har ännu inte kommenterat Lutherssons avhopp. Det är oklart om regeringen avser att utse ersättare för Luthersson och Eskander, eller om de tre kvarvarande ledamöterna förväntas slutföra arbetet själva. Liljestrands respons på situationen kommer att vara avgörande för att förstå hur regeringen ser på kommitténs fortsatta arbete och hur man planerar att hantera de utmaningar som uppstått. Det är också viktigt att regeringen klargör hur man avser att förhålla sig till den kritik som framförts av Marlen Eskander angående tolkningen av kommitténs direktiv.
Uppdraget att definiera en svensk kulturkanon är komplext och kontroversiellt. Det väcker frågor om representation, makt och kulturell identitet. Vilka verk och konstnärer ska inkluderas? Vilka kriterier ska användas för urvalet? Och vem har rätt att fatta dessa beslut? Dessa frågor har debatterats flitigt i offentligheten och det är tydligt att det finns starka åsikter och motstridiga intressen. Avhoppen från kommittén komplicerar ytterligare processen och understryker de utmaningar som är förknippade med att skapa en kulturkanon i en modern och mångfacetterad samhällskontext.
Det återstår att se hur den svenska kulturkanon slutligen kommer att utformas och vilka verk som kommer att inkluderas. Processen har kantats av svårigheter och kontroverser, och det är osäkert hur de kvarvarande ledamöterna kommer att hantera de utmaningar som ligger framför dem. Det är dock tydligt att debatten om den svenska kulturkanon kommer att fortsätta, och att frågan om kulturell representation och identitet kommer att förbli en central fråga i den svenska samhällsdebatten.
