Journalisten som infiltrerade SD:s kommunikationsavdelning

Daniel Andersson sitter på ett kafé vid Högalidsparken på Södermalm i Stockholm. Han bär en svart keps, något han egentligen tycker gör honom ful, men det hjälper honom att vara anonym. Utan kepsen är det nästan alltid någon som känner igen honom.

Det har gått nästan två år sedan TV4:s ”Kalla fakta”-reportage ”Undercover i trollfabriken” sändes. Under fem månader hade den nyutexaminerade journalisten infiltrerat Sverigedemokraterna och arbetat heltid på partiets kommunikationsavdelning – allt på uppdrag av TV4. Nu har han skrivit boken ”Lögnare” om sina erfarenheter.

– Jag är mer på helspänn i dag, och tittar mig över axeln, säger han.

När DN frågar vad han letar efter, erkänner Andersson att han blivit misstänksam mot alla och kanske överanalyserar blickar.

– Det finns folk i Sverige som tycker att jag är en landsförrädare. Och hamnar jag öga mot öga med en sådan person någonstans så finns det en risk.

Från praktik till hemligt uppdrag

Idén om att infiltrera ett av Sveriges största partier kom från Emil Hellerud, en reporterkollega på TV4:s ”Kalla fakta” där Andersson gjorde praktik. Hellerud hade nyligen gjort ett reportage om Sverigedemokraterna och märkte hur koordinerat hat strömmade in mot honom från anonyma konton i sociala medier. Han ville undersöka om SD låg bakom detta.

– De redan frälsta, de som var emot partiet och de väldigt politiskt intresserade visste om att de här uppgifterna förmodligen stämmer. Och de som inte ville se det tittade helt enkelt inte ditåt, förklarar Andersson.

För att hitta konkreta bevis föreslog Hellerud att Andersson skulle gå med i Sverigedemokraterna. Som nyutexaminerad var han ett okänt ansikte, och med ett vanligt svenskt namn och uppväxt på landsbygden passade han perfekt in i profilen.

Till en början var uppdraget enkelt: gå med i partiet, ta en öl med folk och fiska efter information. Andersson tackade ja, främst eftersom han var övertygad om att projektet inte skulle lyckas.

– Jag tyckte jobbet var viktigt, men den största anledningen till att jag sa ja var att jag inte trodde på projektet. Jag var övertygad om att det inte skulle funka. Varför skulle SD ta in mig, när det finns massa andra?

Djupare in i dubbellivet

Vad Andersson inte förstod då var att ”ta en öl med folk” bara var första steget. Han rekryterades först som journalist på SD-nära Riks, och hamnade till slut exakt där redaktionen misstänkte att ”trollfabriken” fanns – på Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning.

Där skapade han memes för sociala medier, umgicks med kollegor och gick på afterwork – samtidigt som han spelade in allt med dold inspelningsutrustning och rapporterade tillbaka till ”Kalla fakta”.

– Om jag hade vetat vad det innebar hade jag absolut inte tackat ja till uppdraget. Men att tacka ja till nästa steg var aldrig något stort kliv, det gick lite i taget hela tiden när uppdraget förlängdes.

I boken ”Lögnare” beskriver Andersson sin ångest över att spela en annan person, med andra värderingar än han själv har.

– Framför allt är det jag som är en lögnare. Men lögnen är också ett medvetet och återkommande verktyg bland politiker och makthavare – som de inte riktigt ställs till svars för. Främst var lögnen vårt verktyg för att ta reda på sanningen.

Psykiskt lidande

Det dubbelliv Andersson levde påverkade honom djupt. Han ljög inte bara för sina nya arbetskamrater, utan också för sina vänner och tidigare journalistkollegor. Ingen utanför det lilla teamet på ”Kalla fakta” visste om hans uppdrag.

– Det var nog det jobbigaste: att hela tiden sitta och lyssna efter vad man ska dokumentera, och samtidigt hela tiden vara beredd på att agera om någon skulle ifrågasätta en.

Pressen blev så stor att han sjukskrev sig från SD-jobbet. En natt drabbades han av en panikångestattack så svår att han trodde han skulle dö. Trots det återvände han efter några dagar.

– Jag var nog nära att bryta nästan varje dag. Femtio procent av mig kände hela tiden att vi måste ta nästa kliv och ta reda på mer. ”Det här är viktigt!” Men den andra hälften kände: ”Kan jag inte bara få leva ett vanligt liv igen?”

Fredrick Malmberg, ansvarig utgivare för TV4:s ”Kalla fakta”, skriver i ett mejl till DN att de är stolta över granskningen, men att de lärt sig mycket:

”Skall jag vara riktigt ärlig så trodde jag nog inte att vi skulle lyckas då vi drog igång projektet, men det gjorde vi. Skulle vi gå in i ett nytt liknande projekt så skulle vissa delar se annorlunda ut.”

Han medger att ”med facit i hand skulle Daniel fått träffa en psykolog tidigare”.

Avslöjandet och efterspelet

När reportaget publicerades i maj 2024, mitt i EU-valrörelsen, kunde TV4 identifiera 23 konton i sociala medier som kontrollerades av Sverigedemokraterna utan att det framgick. Sammanlagt nådde kontona 260 000 följare. En politisk debatt om trollfabriker tog fart.

Jimmie Åkesson slog tillbaka i ett ”tal till nationen” där han kallade granskningen för ”en gigantisk inhemsk påverkansoperation från det samlade vänsterliberala etablissemanget”. För Andersson kändes det som en potentiell uppmaning för vissa att agera mot honom.

Sverigedemokraterna anmälde programmet till Granskningsnämnden, men det friades.

Andersson menar att det viktigaste med granskningen var att bevisa att anonyma konton faktiskt används som politisk strategi. Men han noterar också att många som tidigare förnekade trollfabrikernas existens nu istället försvarar dem.

Framtiden och reflektioner

Idag arbetar Andersson kvar på TV4 som fast anställd. Han har inte haft någon kontakt med sina tidigare ”kollegor” på SD:s kommunikationsavdelning sedan avslöjandet.

– Jag har fått kalla handen. Och jag förstår det. Jag är inte så säker på att jag heller hade velat prata med en person som hade ljugit mig rakt upp i ansiktet under flera månaders tid.

När DN frågar om det var värt det, tvekar Andersson innan han svarar:

– Att vi gjorde det var väl värt det. Men som jag sa hade jag inte tackat ja om jag hade vetat vad det innebar.

När intervjun avslutas och Andersson lämnar kaféet, åker kepsen på igen – ett enkelt skydd mot oönskad uppmärksamhet för mannen som infiltrerade ett av Sveriges största partier.