Det har varit en turbulent tid för Centerpartiet, med interna stridigheter om partiets förhållande till Socialdemokraterna och dess framtid i regeringsfrågan. Partiledaren Muharrem Demirok har fått kritik för att ha förespråkat S-ledaren som nästa statsminister, vilket har väckt debatt inom partiet. Trots kritiken visar en färsk mätning från DN/Ipsos att hela 50 procent av Centerpartiets väljare förespråkar Magdalena Andersson som nästa statsminister, medan endast åtta procent föredrar nuvarande statsminister Ulf Kristersson. Detta tyder på en allt mer komplicerad dynamik mellan Centerpartiet och dess väljare.
Flera mätningar från DN/Ipsos framhäver att en betydande andel av Centerpartiets väljare överväger att byta sitt röstande till Socialdemokraterna. En sommarundersökning visade att var fjärde C-väljare funderade på att rösta på S, medan endast 11 procent övervägde Moderaterna och 9 procent Vänsterpartiet. Enligt opinionsanalytikern Nicklas Källebring har Centerpartiets väljare på senare tid skiftat närmre S, vilket har sammanfallit med politiska samarbeten mellan partierna. Väljarnas attityder har därmed förändrats, och det tycks som att Centerpartiets strategi för att navigera den politiska landskapet har förstärkt denna trend.
Enligt Källebring är många C-väljare benägna att stödja Socialdemokraterna mer idag än tidigare, en förändring som kan kopplas till samarbetet under januariavtalet. Majoriteten, över två tredjedelar, av C-väljarna verkar nu i första hand öppna för att rösta på något av oppositionspartierna. Detta indikerar att Centerpartiet alltmer uppfattas som en del av det rödgröna laget, trots att det fortfarande identificeras som ett liberalt parti. På det ideologiska planet tenderar Centerpartiets väljare att beskriva sig själva som liberala snarare än borgerliga, vilket skapar en tydlig skillnad i hur de ser på sin egen identitet i relation till andra partier.
Det är intressant att notera hur C-väljare för närvarande positionerar sig på höger-vänsterskalan. Majoriteten ser sig själva som centrala i detta spektrum och har svårt att känna igen Centerpartiet som ett tydligt borgerligt alternativ. Den interna kampen för att definiera partiets ideologiska hemvist och dess relationer med andra partier torde vara en av de utmaningar som C står inför. Detta kan öka pressen på partiledningen att formulera en tydligare politik för att återvinna sina väljare, som alltmer ser partiet som en del av en annan politisk koalition.
Vid en närmare granskning av hur Centerpartiet uppfattas av väljarna visar en mätning från oktober att det mest framträdande omdömet är att partiet ”vacklar hit och dit”. Många kännetecknar C:s politik som att den klagar mer på andras idéer än att presentera egna lösningar. Detta skapar en cynisk bild av partiet och kan ifrågasätta dess långsiktiga förmåga att vinna tillbaka förtroendet hos både gamla och nya väljare. Andra omdömen i mätningen inkluderar att partiet beskrivs som ”samarbetsvilligt” med en förståelse för företagandets villkor, men det framhäver ändå en osäkerhet kring vad Centerpartiet verkligen står för idag.
Avslutningsvis befinner sig Centerpartiet i en kritisk period där det måste navigera sina interna strider och väljarnas förväntningar på ett effektivt sätt. Samtidigt som de interna debatterna pågår, visar det sig att många av väljarna idag lutar sig mot Socialdemokraterna snarare än det traditionella borgerliga blocket. Denna situation tvingar partiledningen att tänka efter noga och överväga om samarbeten och politiska allianser i framtiden kommer att stärka eller underminera Centerpartiets ställning på den svenska politiska scenen.
