Man dömd för ofredande och hot mot ministrar – yttrandefrihetsexpert ifrågasätter

En aktivist kopplad till gruppen Rojavakommittéerna dömdes i fredags för både ofredande och olaga hot efter aktioner riktade mot två av regeringens ministrar. Mannen placerade äpplen med Hitlers ansikte målat på vid migrationsminister Johan Forssells (M) bostad, samt en IS-docka med en låtsaskniv utanför biståndsminister Benjamin Dousas (M) hem.

Aktivisten, som enligt egen utsago genomförde aktionerna som en protest mot regeringens politik, har meddelat att domen kommer att överklagas med hänvisning till yttrandefriheten.

Tingsrättens beslut väcker nu frågor om balansen mellan yttrandefrihet och politikers rätt till personlig integritet. Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke är kritisk till domstolens beslut och menar att rätten kunde ha markerat att aktioner utanför ministrars bostäder är olämpliga utan att för den skull utdöma straff.

”Man vill statuera ett exempel, och det ska man naturligtvis göra när det verkligen är motiverat och när det i den andra vågskålen inte finns ett yttrandefrihetsintresse”, säger Funcke.

Han uttrycker oro för att domen kan få en avskräckande effekt som gör att människor avstår från att uttrycka sina åsikter av rädsla för rättsliga konsekvenser. ”Risken är att det leder till att personer drar sig för att utnyttja sin yttrandefrihet”, förklarar han.

Enligt Funcke brister tingsrättens argumentation på flera punkter. Vad gäller anklagelsen om ofredande mot Forssell anser han att det är ”väldigt långtgående” att fälla en dom, då ofredande juridiskt sett ska handla om störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande som kännbart kränker någons frid.

”Yttrandet i form av korgen och inlägget i sociala medier är inte brottsligt på något sätt, och det konstaterar tingsrätten också. Man menar att det inte är riktat mot personen Forssell, utan mot regeringen, men trots det anser man att rätten till en fredad zon är kränkt”, förklarar Funcke.

I det andra fallet som rör Benjamin Dousa, där mannen dömdes för olaga hot, krävs det juridiskt sett att hotet syftar till att framkalla allvarlig rädsla hos den utsatta. Funcke menar att även om han har förståelse för att ministrarna initialt blev oroade, så anser han inte att kriterierna för ”allvarlig rädsla” eller ”hänsynslöst beteende” är uppfyllda i något av fallen.

Intressant i sammanhanget är att åklagaren i Forssell-fallet hade yrkat på olaga hot, men tingsrätten valde i stället att döma för ofredande.

Fallet belyser den ständigt aktuella spänningen mellan yttrandefrihet och skydd för den personliga integriteten. Funcke påpekar att man inte kan lasta den enskilda aktivisten för det generella klimatet med hot mot politiker, utan att varje fall måste prövas utifrån sina egna omständigheter.

Rojavakommittéerna, som mannen sägs vara kopplad till, är en aktivistgrupp som främst engagerar sig i frågor kring kurdisk autonomi och kritik mot Turkiet, men som även har riktat protester mot svensk migrations- och biståndspolitik.

Domen kommer i en tid då säkerheten kring politiskt valda representanter diskuteras allt mer, samtidigt som rätten till protest och opinionsbildning är grundläggande i en demokrati. Hur hovrätten kommer att bedöma fallet när det överklagas återstår att se, men klart är att avgörandet kommer att få betydelse för hur liknande aktioner bedöms i framtiden.