Gabriel Zetterström: Så får ett dåligt sällskap heila vidare – så länge allt går ”lugnt till”

I en situation som väckt starka känslor bland stockholmarna och i hela Sverige tillät polisen i helgen en nazistisk demonstration att genomföras i huvudstaden. Marschen, organiserad av Nordiska motståndsrörelsen (NMR), har skapat debatt kring hur myndigheter hanterar extremistiska demonstrationer jämfört med andra typer av sammankomster.

Under lördagen kunde närmare 200 nazister marschera genom Stockholms gator, något som fick många att reagera på vad som upplevs som inkonsekvens i polisens tillståndsbedömningar och hantering av demonstrationer.

Särskilt uppseendeväckande var hur demonstranterna tilläts bära symboler och framföra budskap som många menar gränsar till hets mot folkgrupp. Nordiska motståndsrörelsen, som är känd för sin öppet nationalsocialistiska ideologi, har vid tidigare tillfällen varit inblandad i våldsamma konfrontationer.

Polismyndighetens beslut att godkänna demonstrationen har lett till frågor om var gränsen går mellan demonstrationsfrihet och skyddet mot hatbudskap i det offentliga rummet. Enligt ordningslagen ska polisen säkerställa att demonstrationer kan genomföras säkert, men samtidigt finns bestämmelser som ska förhindra hets mot folkgrupp.

– Det är en svår balansgång för polisen, men vi ser tecken på att bedömningarna görs olika beroende på vilka grupper som demonstrerar, säger en expert på yttrandefrihetsfrågor som DN har talat med.

Flera observatörer har noterat att polisens agerande under nazistmarschen skiljer sig markant från hanteringen av andra demonstrationer. Klimataktivister, antirasistiska grupper och andra protestorganisationer har ofta mött striktare begränsningar och snabbare ingripanden när de överträtt tillståndsvillkor.

Forskare vid Stockholms universitet som specialiserar sig på extremism och demokratifrågor pekar på en problematisk utveckling där radikala högerextrema grupper tycks få större svängrum än andra demonstranter.

– Det skapar en uppfattning om att det finns dubbla måttstockar i hur demokratins spelregler tillämpas, vilket i sig kan underminera förtroendet för rättsstaten, säger en statsvetare som följt utvecklingen under flera år.

Stockholms invånare reagerade på olika sätt på helgens händelser. Många uttryckte oro och ilska över att nazistiska symboler tilläts synas öppet på huvudstadens gator, medan andra betonade vikten av att även impopulära åsikter måste få höras i en demokrati.

I sociala medier har kritiken varit omfattande, där många jämför med hur exempelvis klimatdemonstrationer snabbt upplösts när deltagare blockerat trafik eller på andra sätt brutit mot tillståndsvillkor.

Polisen försvarar sitt agerande med att de gjorde en säkerhetsbedömning som prioriterade att undvika våldsamma konfrontationer. En talesperson för Stockholmspolisen förklarar:

– Vår uppgift är att upprätthålla ordningen och säkerheten för alla parter, inklusive motdemonstranter och allmänhet. Ibland innebär det svåra avvägningar i stunden.

Juridiska experter betonar att yttrandefrihet och demonstrationsrätt är grundlagsskyddade i Sverige, men att dessa rättigheter inte är absoluta. När budskap övergår i hets mot folkgrupp kan de bli föremål för rättsliga åtgärder.

Civilsamhällesorganisationer som arbetar mot rasism och antisemitism har uttryckt stark kritik. De menar att polisens hantering av helgens demonstration sänder fel signaler om vad som är acceptabelt i det offentliga rummet.

– När nazistiska organisationer får marschera relativt ostört genom Stockholm normaliseras extremism på ett farligt sätt, säger en företrädare för en antirasistisk organisation.

Händelsen reser även frågor om svensk lagstiftning är tillräckligt tydlig kring hur demokratiska rättigheter ska balanseras mot skyddet av minoriteter och utsatta grupper. I flera europeiska länder finns striktare lagstiftning kring nazistiska symboler och organisationer.

Kommunpolitiker från flera partier har efter helgens händelser efterlyst en diskussion om tydligare riktlinjer för polisen vid hantering av extremistiska demonstrationer. Det finns också röster som förespråkar en översyn av lagstiftningen kring hets mot folkgrupp och hur den tillämpas i samband med demonstrationer.

Helgens händelser i Stockholm är inte isolerade utan ingår i ett mönster som observerats i flera europeiska länder, där högerextrema grupper blivit allt mer synliga i det offentliga rummet. För Stockholms invånare återstår nu frågan om hur staden ska hantera liknande situationer i framtiden.