Kan politikerna köra över svenska folket – igen?

Under söndagsmorgonen den 3 september 1967 förändrades Sverige för alltid när trafiken stannade upp och hela landet bytte från vänster- till högertrafik. Denna historiska händelse, som fick namnet ”Dagen H”, beskrevs av Dagens Nyheter som ett kaos där ”Stockholm liknade en belägrad stad”. Trots att 83 procent av svenskarna röstat emot högertrafikomläggningen i folkomröstningen 1955, beslutade riksdagen att ignorera folkviljan och genomförde förändringen ändå.

Denna händelse har på senare tid kommit att användas som referenspunkt i dagens debatt om Sveriges eventuella inträde i eurosamarbetet. Centerpartiets ledare Elisabeth Thand Ringqvist tillhör de euro-förespråkare som öppet förespråkar en liknande modell. ”Jag tycker inte vi ska ha en folkomröstning”, har hon uttalat till SVT.

För drygt 20 år sedan, 2003, röstade svenska folket tydligt nej till euron i en rådgivande folkomröstning med ovanligt högt valdeltagande. Liksom folkomröstningen om högertrafik var även denna omröstning endast rådgivande, inte juridiskt bindande för riksdagen.

När Sverige nyligen gav upp sin alliansfrihet och ansökte om NATO-medlemskap skedde det utan folkomröstning. Detta har väckt frågor om huruvida en liknande strategi skulle kunna användas för att introducera euron i Sverige.

Efter den senaste tidens inflationskris, som periodvis försvagade den svenska kronan kraftigt, har flera röster höjts för ett snabbt valutabyte. Men en sådan förändring skulle gå emot folkviljan. Den senaste SOM-undersökningen från Göteborgs universitet visar att stödet för euron är på sin lägsta nivå sedan eurokrisen 2009.

Trots det låga stödet för euron har Liberalernas partiledare Simona Mohamsson och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson nyligen överraskat genom att tillsammans utlova en ny folkomröstning om euron på valdagen 2030. Detta skedde i samband med att partierna presenterade sitt ”Sverigelöfte” i riksdagens presscenter.

Både statsminister Ulf Kristersson och oppositionsledaren har varit mer försiktiga och endast efterlyst en fördjupad debatt i frågan. ”Vi skäms inte för att vi är europositiva. Men just nu är mitt fokus på frågor som förenar svenskar i en rätt tuff tid än att hårt driva krav på beslut i en fråga som jag vet skulle skapa splittring i Sverige”, har Kristersson uttryckt.

Förespråkare för ett euro-inträde pekar på att förutsättningarna i omvärlden har förändrats dramatiskt, precis som de gjorde innan högertrafikomläggningen. Det försämrade säkerhetsläget har ökat EU:s betydelse, och att tillhöra eurosamarbetet skulle placera Sverige i unionens innersta krets – något som kan framstå som attraktivt i en tid när den globala ordningen är i gungning.

Johannes Lindvall, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, varnar dock för att kopiera strategin från högertrafikomläggningen. Han beskriver folkomröstningen 2003 som ”den bästa folkomröstning Sverige någonsin haft” tack vare det höga valdeltagandet, den tydliga frågeställningen och den informativa kampanjen som föregick omröstningen.

”Riksdagen hade kunnat välja en annan väg i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet och avstå från att hålla en folkomröstning – men nu när vi har haft en folkomröstning och den fungerade ganska bra tycker jag att det vore konstigt att byta politik utan en ny folkomröstning”, förklarar Lindvall.

Han menar även att det faktum att svenskarna tillfrågades om euron har bidragit till att stärka acceptansen för EU som helhet. SOM-undersökningen visar att stödet för Sveriges EU-medlemskap är starkare än någonsin, medan skepsisen mot euron förblir hög.

”Det är mycket få i Sverige som är emot EU-medlemskapet, medan skepsisen mot euron är fortsatt stor”, konstaterar Lindvall. ”Det faktum att man fick möjlighet att delta i beslutet om euron kan faktiskt ha stärkt stödet för EU genom att människor inte uppfattar det som någon slags orubblig process som medborgarna saknar inflytande över.”

Enligt den senaste undersökningen från SOM-institutet stöder 67 procent av svenskarna EU-medlemskapet, medan endast 10 procent är emot – den lägsta siffran någonsin. Samtidigt anser 46 procent att införandet av euro i Sverige är ett dåligt förslag, medan endast 25 procent är positiva till valutabytet.