Ledare: Det finns få ”riktiga” våldtäktsmän – men många vanliga killar som våldtar

Kritik mot samtyckeslagen ökar bland rättsliga experter

Sveriges samtyckeslag, som infördes sommaren 2018, står inför växande kritik från juridiska experter som menar att dess tillämpning äventyrar rättssäkerheten. I en nyligen sänd intervju i P1-programmet ”Krasch eller konsensus” svarade tidigare justitieminister Thomas Bodström nekande på frågan om han ansåg att samtyckeslagen tillämpas rättssäkert.

Enligt Bodström är problemet inte nödvändigtvis lagen i sig, utan snarare en överdriven tilltro till möjligheten att avgöra sanningen när ord står mot ord i rättssalen. Detta utgör en grundläggande utmaning i sexualbrottsmål där vittnesmålen ofta är de enda bevisen.

Samtyckeslagen innebar en betydande förändring i svensk lagstiftning. Tidigare krävdes bevis på våld, hot eller att offret befunnit sig i en särskilt utsatt situation för att en handling skulle kunna klassificeras som våldtäkt. Med den nya lagen räcker det att en part inte samtyckt till den sexuella handlingen.

Bodström står inte ensam i sin kritik. I P1:s granskande program ”Kaliber” uttryckte flera advokater liknande oro. Bengt Ivarsson, tidigare ordförande i Advokatsamfundet, varnade i Expressen för att den ökade andelen fällande domar som enbart bygger på muntlig bevisning riskerar att undergräva rättssäkerheten.

En rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå) bekräftar att antalet sådana domar har ökat sedan lagens införande. Rapporten lyfter också fram att det finns tillämpningsproblem kopplade till de nya reglerna, vilket tyder på att lagen inte fungerar optimalt i praktiken.

Brå efterlyser tydligare vägledning från Högsta domstolen för att skapa mer konsekvent tillämpning av lagen. Men kritikerna menar att problemet är mer omfattande än så. Efter mer än sju år med den nya lagstiftningen och med tanke på den utbredda kritiken, argumenterar många för att riksdagen bör genomföra en översyn av lagen med eventuella justeringar som resultat.

Samtidigt finns en oro för att pendeln ska svänga tillbaka. Många menar att samtyckeslagen representerar ett viktigt framsteg i synen på sexualbrott, och att eventuella revideringar inte får innebära en återgång till tidigare attityder.

I ”Kaliber” diskuterades också allmänhetens uppfattning om våldtäkt. De intervjuade experterna menade att många fortfarande föreställer sig våldtäkt som ett överfall av en främling i en buske eller gångtunnel. Verkligheten är dock en annan – de flesta övergrepp sker inomhus och förövaren är ofta någon som offret känner, ibland till och med har en nära relation med.

Frågan är om denna diskrepans mellan allmänhetens uppfattning och verkligheten bör föranleda en förändring av lagstiftningen. Många argumenterar för att lagen korrekt återspeglar hur sexuella övergrepp faktiskt ser ut, och att det snarare är allmänhetens uppfattning som behöver uppdateras.

Det finns även missuppfattningar om hur rättssystemet fungerar i praktiken. Statistik från Brå visar att cirka 90 procent av alla våldtäktsanmälningar inte leder till åtal. Av de fall som går till domstol resulterar långt ifrån alla i fällande domar. Detta motbevisar påståenden om att lagen skulle leda till att oskyldiga män automatiskt döms på lösa grunder.

Debatten kring samtyckeslagen belyser spänningen mellan två centrala rättsliga principer: skydd för brottsoffer och rättssäkerhet för anklagade. De som efterlyser en översyn av lagen uppmanas att inte bara tänka på de anklagade utan även på offren, som kan vara någons dotter, syster eller vän.

Med tanke på lagens komplexitet och dess avgörande betydelse för både offer och anklagade, tycks en grundlig utvärdering vara nödvändig. Samtidigt är det viktigt att eventuella förändringar inte underminerar det fundamentala i lagen – att sex utan samtycke är våldtäkt.