Ledare: Hela Sverige borde ha Linköping som förebild

I en tid av demografisk förändring står Linköping som ett exempel på de svåra men nödvändiga beslut kommuner runt om i landet står inför. Under innevarande mandatperiod har 23 skolor och förskolor stängts i kommunen, ett beslut som möttes av kraftiga protester från föräldrar, elever och lärare.

Kommunalrådet Elias Aguirre (S), ordförande i barn- och ungdomsnämnden, har varit ansiktet utåt för dessa kontroversiella nedläggningar. I en intervju med Dagens Samhälle delar han två viktiga lärdomar från processen: För det första var besluten nödvändiga för att kunna behålla personal, då alternativet hade varit att lägga oproportionerligt mycket resurser på halvtomma skolor, vilket i slutändan skulle lett till varsel. För det andra har det visat sig att eleverna i de allra flesta fall fått en trygg och bra övergång till sina nya skolor.

Dessa erfarenheter är värdefulla för politiker i andra kommuner som står inför liknande utmaningar. Skolnedläggningar är ett av de beslut som oftast leder till hot och trakasserier mot kommunala beslutsfattare, vilket gör situationen ytterst svårhanterlig.

Demografiska förändringar ligger bakom den akuta situationen. Antalet barn i förskoleåldern har minskat kraftigt sedan 2019. I mindre kommuner som Gnosjö och Högsby handlar det om dramatiska minskningar på 38 respektive 35 procent av barn i åldrarna 1-5 år. Men även storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö upplever en markant nedgång.

Effekterna kommer snart att märkas tydligt även i grundskolan. Enligt prognoser väntas det totala antalet barn i grundskolan minska med över 170 000 under de kommande tio åren. Det motsvarar elevunderlaget för cirka 700 skolor, vilket ger en fingervisning om omfattningen av de anpassningar som väntar.

Denna demografiska utveckling har gjort att befolkningsfrågan nu seglat upp som den näst viktigaste utmaningen för svenska kommuner, enligt rapporten ”I huvudet på kommundirektörerna – 2026 års utmaningar”. Den dubbla demografiska utmaningen med färre barn och fler äldre sätter kommunerna i ett svårt läge: äldreomsorgen behöver byggas ut samtidigt som skolor behöver läggas ned – det första är kostsamt och det andra är politiskt känsligt.

Linköpings exempel visar dock varför dessa svåra beslut är nödvändiga. Genom nedläggningarna och lägre ersättningar till friskolor har kommunen kunnat minska sina lokalkostnader med 30 miljoner kronor årligen, enligt Aguirre. Dessa medel kan nu istället användas till att anställa lärare, elevassistenter och skolbibliotekarier – resurser som direkt gynnar barnens utbildning istället för att gå till underhåll av halvtomma lokaler.

För kommunpolitiker runt om i landet blir slutsatsen tydlig: att undvika nödvändiga anpassningar av skolstrukturen när elevunderlaget krymper är i förlängningen att svika barnen. Resurserna behöver användas där de gör mest nytta – hos eleverna, inte i tomma lokaler.

Den demografiska förändringen är inte ett övergående fenomen utan en långsiktig trend som kommer att fortsätta påverka kommunernas planering under lång tid framöver. För kommunala beslutsfattare innebär detta att de måste våga fatta impopulära men nödvändiga beslut, trots risk för protester och kritik. I slutändan handlar det om att säkerställa att de minskande resurserna används på ett sätt som ger eleverna bästa möjliga förutsättningar för en god utbildning.

Exemplet från Linköping visar att även om processen är smärtsam, kan resultatet bli positivt för de berörda barnen när resurser omfördelas från lokaler till personal och pedagogisk verksamhet.