L:s beslut om SD splittrar – men inget av partierna verkar riktigt tro på ödesbeskedet

Efter intensiva diskussioner fattade Liberalerna under helgen ett beslut som kan komma att påverka den politiska maktbalansen i Sverige: inga ministerposter ska tilldelas Sverigedemokraterna. Beslutet, som togs under partiets landsmöte, markerar en tydlig gränsdragning mot det högerkonservativa partiet som sedan valet 2022 agerat stödparti till Tidösamarbetet.

Trots beslutets tydlighet visar reaktionerna på betydande skepsis från flera håll. Inom Sverigedemokraterna betraktas beslutet med märkbar likgiltighet. Flera SD-företrädare som tillfrågats menar att utspelet främst handlar om symbolpolitik och att det i praktiken får begränsad betydelse för partiets reella inflytande över regeringspolitiken.

”Det är ett spel för gallerierna,” säger en SD-källa som vill vara anonym. ”Vi påverkar redan politiken genom Tidöavtalet och vårt inflytande kommer att fortsätta växa oavsett ministerposter.”

Bland liberaler finns samtidigt en växande oro för att beslutet kan vara mindre slutgiltigt än vad det framställs som. Flera partimedlemmar uttrycker i förtroliga samtal farhågor om att partiledningen runt Johan Pehrson kan komma att mjuka upp linjen ytterligare framöver.

”Vi har sett dessa svängningar förr,” säger en liberal riksdagsledamot. ”Först var SD helt uteslutet som samarbetsparti, sedan blev de plötsligt acceptabla. Nu säger vi nej till ministerposter, men vem vet vad som gäller om ett år?”

Beslutet speglar de spänningar som funnits inom Liberalerna sedan partiet valde att ingå i ett regeringsunderlag där SD har betydande inflytande. Den liberala partiledningen har balanserat på en tunn lina – å ena sidan vill man behålla sitt inflytande i regeringen, å andra sidan finns ett starkt motstånd bland många partimedlemmar mot att ge Sverigedemokraterna för mycket makt.

Politiska analytiker pekar på att helgens beslut kan ses som ett försök att blidka den liberala väljarkåren, där många känner oro över samarbetet med SD. Samtidigt kvarstår faktum att Tidösamarbetet fortfarande ger Sverigedemokraterna stort inflytande över regeringens politik.

”Det är viktigt att förstå att ministerposter bara är en del av den politiska makten,” förklarar statsvetaren Maria Andersson. ”SD har redan säkrat inflytande genom samarbetsavtalet och sin position som regeringens största stödparti. De kan påverka politiken genom förhandlingar och hot om att dra tillbaka sitt stöd.”

Även regionalt, i områden som Örebro och Karlstad där både L och SD har betydande väljarstöd, finns delade meningar om beslutets betydelse. Lokala L-företrädare beskriver hur de dagligen måste försvara partiets position i förhållande till Sverigedemokraterna.

”Våra väljare frågar konstant var gränsen går,” berättar en kommunpolitiker från Liberalerna i Örebro. ”Detta beslut ger oss åtminstone något konkret att peka på, även om många ifrågasätter hur principfast det egentligen är.”

Sverigedemokraterna, som under Jimmie Åkessons ledning etablerat sig som Sveriges tredje största parti, har länge strävat efter att få direkt regeringsinflytande. Partiets strategi har varit tydlig: först etablera sig som en oundviklig samarbetspartner för högerblocket, sedan gradvis öka sitt inflytande.

För Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna innebär situationen en delikat balansgång. De behöver SD:s stöd för att regera, samtidigt som särskilt Liberalerna har väljare som är skeptiska till samarbetet.

Tidöavtalet, som slöts efter valet 2022, representerade en historisk förändring i svensk politik. För första gången fick Sverigedemokraterna ett formellt inflytande över regeringspolitiken, även om partiet inte fick ministerposter.

När nästa val närmar sig 2026 kommer frågan om SD:s eventuella ministerposter sannolikt att återkomma med förnyad kraft. Mycket tyder på att helgens beslut från Liberalerna är ett sätt att skjuta den svåra diskussionen på framtiden, snarare än att slutgiltigt avföra den från agendan.