När polisens befogenheter ökar utan motvikt

En betydande maktförskjutning till polisens fördel pågår just nu i Sverige. Principen om allas likhet inför lagen, en grundläggande demokratisk värdering, håller på att åsidosättas i takt med att nya befogenheter ges till polismyndigheten utan motsvarande rättssäkerhetsgarantier.

Polisen får allt större möjligheter att övervaka, avlyssna och ingripa mot personer utan konkreta brottsmisstankar. Denna utveckling innebär en fundamental förändring i relationen mellan staten och medborgarna, där den enskilda individens rättigheter gradvis får stå tillbaka för kollektiva säkerhetsintressen.

De senaste årens lagändringar har öppnat dörren för utökad telefonavlyssning och datainhämtning från privatpersoner utan att det behöver finnas en specifik misstänkt eller ett konkret brott. Detta representerar ett avsteg från den traditionella principen om att tvångsmedel endast ska användas vid konkreta brottsmisstankar.

Särskilt oroande är utvecklingen när det gäller nya möjligheter till frihetsberövanden och utvisningar som kan genomföras utan att personen i fråga har dömts för brott. Att frihetsberöva människor på grund av tillhörighet till vissa grupper eller miljöer snarare än individuella handlingar riskerar att undergräva rättssäkerhetens fundament.

Svensk polis har historiskt arbetat under tydliga begränsningar och med stark demokratisk kontroll. De nya befogenheterna representerar ett markant avsteg från denna tradition. Förändringarna motiveras ofta med hänvisning till gängkriminalitet och terrorism – reella hot som kräver kraftfulla åtgärder, men frågan är om proportionaliteten i åtgärderna har bedömts tillräckligt.

Utvecklingen sker parallellt i flera europeiska länder där man ser en liknande tendens att ge brottsbekämpande myndigheter utökade befogenheter. Kritiker menar att Sverige nu riskerar att följa länder som tidigare kritiserats för att urholka rättsstaten i säkerhetens namn.

Ett centralt problem med den pågående utvecklingen är bristen på effektiv tillsyn och kontroll. När polisens befogenheter utökas borde även granskningsfunktionerna stärkas, men så har ofta inte skett. Domstolarnas roll som garant för medborgarnas rättssäkerheter tenderar att minska när fler beslut fattas av polisen själv utan förhandsprövning av domstol.

Regeringens företrädare hänvisar till den extraordinära situationen med gängkriminalitet och organiserad brottslighet som motivering för förändringarna. Det råder bred politisk enighet om att dessa problem måste bekämpas kraftfullt, men mindre diskussion om de långsiktiga konsekvenserna för rättsstaten när grundläggande principer överges.

Rättssäkerhetsorganisationer har larmat om att förändringarna sker utan tillräcklig analys av konsekvenserna. Civil Rights Defenders och andra människorättsorganisationer har särskilt pekat på risken för diskriminering när befogenheter utökas utan tydliga ramar för när och hur de får användas.

Erfarenheter från andra länder visar att befogenheter som initialt införs för att bekämpa särskilt allvarlig brottslighet med tiden tenderar att användas mer allmänt. Det som börjar som verktyg mot terrorism och organiserad brottslighet blir gradvis standardförfaranden i polisarbetet.

Den juridiska expertisen är delad i frågan. Vissa rättsvetare ser förändringarna som nödvändiga anpassningar till ett förändrat säkerhetsläge, medan andra varnar för att rättsstatens fundament eroderas när grundläggande principer om förutsägbarhet och rättssäkerhet försvagas.

För den enskilde medborgaren innebär utvecklingen en förändrad relation till staten. Medan de flesta svenskar troligen aldrig kommer att beröras direkt av de utökade befogenheterna, förändras ändå den grundläggande balansen mellan statens makt och individens frihet.

Den avgörande frågan blir om Sverige kan hitta en balans där polisen ges effektiva verktyg mot allvarlig brottslighet samtidigt som rättsstatens principer värnas. Just nu tycks vågskålen tippa allt mer mot utökade befogenheter på bekostnad av traditionella rättssäkerhetsprinciper – en utveckling som kan få långtgående konsekvenser för det svenska samhället.

Dela.

7 kommentarer

  1. Det här låter som ett allvarligt steg mot ökad övervakning. Vem bestämmer vem som är ’misstänkt’ när det inte finns några konkreta bevis?

  2. Elizabeth Martin on

    Denna uttalade maktförskjutning väcker många funderingar kring rättssäkerheten. Hur ska vi kunna lita på systemet om det bygger på osäkra grunder?

    • Just det. Behöver vi verkligen så starka polisiära befogenheter? Det känns som en utmaning för vårt samhälles grundvärderingar.

  3. Jennifer Miller on

    Det här kan leda till allvarliga övergrepp om inte kontrollmekanismerna förbättras. Vi måste skydda individens fri- och rättigheter.

Leave A Reply