Den liberala sprickan fördjupas inför partiets landsdagar

Den interna konflikten inom Liberalerna om partiets förhållande till Sverigedemokraterna har intensifierats inför partiets landsdagar i november. På fredagen samlas partistyrelsen för att ta ställning till inkomna motioner, där regeringsfrågan står högst på agendan.

Kärnfrågan är om Liberalerna kan tänka sig att sitta i en regering där även Sverigedemokraterna har ministerposter, eller om partiet skulle kunna släppa fram en sådan regering vid en statsministeromröstning efter nästa val.

Liberalernas Stockholmsförbund har lämnat en tydlig motion där de kräver att landsmötet slår fast ”att Liberalerna inte ska ingå i en regering med något av ytterkantspartierna (SD och V) och inte heller ska släppa fram en regering där ytterkantspartierna ingår”.

Denna hållning skulle kunna försvåra regeringsbildningen avsevärt efter nästa val om det blir en högermajoritet. SD-ledaren Jimmie Åkesson har varit tydlig med att partiet kräver ministerposter för att ingå i ett framtida regeringsunderlag.

Enligt en källa inom partiet kommer partistyrelsen troligen inta en position som ligger nära Stockholmsförbundets linje.

”Det är det som kan hålla ihop partiets olika delar bäst. Men vissa vill ju att partiledningen ska ha ett mer öppet mandat,” säger källan.

Förra torsdagen skickade 58 liberaler ett upprop till ombuden inför landsdagarna för att samla stöd för Stockholmsmotionen, vilket först rapporterades av Ekot. Brevet skickades också för att påverka partistyrelsens möte på fredag, efter uppgifter om att partiledningen övervägde att ta bort de röda linjerna mot SD.

”Dammluckorna öppnades. Det är som en armé av gräsrötter som ställer sig upp och säger ’nu är det nog’. Vi kan inte fortsätta så här,” säger Suzanne Liljegren, en av initiativtagarna och gruppledare för Lidingöliberalerna.

Undertecknarna av brevet vill att Liberalerna går till val som ett självständigt parti och tydligt säger nej till regeringssamarbete med SD. Enligt Liljegren har många medlemmar och väljare under tre års tid uttryckt sitt missnöje med Tidösamarbetet.

”De säger samma sak: Vi gillar er politik men ni får inte vår röst när ni samarbetar med SD. Många av oss har larmat partiledningen om att det inte funkar, ändå fortsätter man att köra partiet ner i diket. Vi är nere på två procent nu,” förklarar hon.

Liljegren menar att partiledningen inte har lyssnat på varningssignalerna och att det finns en problematisk toppstyrning inom partiet. Hon beskriver hur hon blev uppringd och utskälld av en person i partistyrelsen bara tio minuter efter att hon skickat brevet.

”Jag tror att partiledningen har fått hållas, de tror att det bara kan runda oss medlemmar och gräsrötter som sliter ute i verkligheten,” säger hon.

Splittringen sträcker sig högt upp i partiledningen. Klimatminister Romina Pourmokhtari och Stockholmstoppen Jan Jönsson har båda deklarerat att de inte kan acceptera en regering där SD ingår. Samtidigt har andra framträdande liberaler, som riksdagsledamoten Martin Melin och EU-parlamentarikern Karin Karlsbro, öppnat för möjligheten att sitta i regering med SD.

Stockholm utgör Liberalernas starkaste fäste i landet, och rösterna därifrån kan bli avgörande för om partiet överhuvudtaget klarar riksdagsspärren i nästa val. Liberalerna har under lång tid legat under fyraprocentsspärren i opinionsmätningarna. I den senaste DN/Ipsos-mätningen fick partiet 3 procent av väljarstödet, avrundat uppåt.

Partiets ställningstagande i regeringsfrågan kan således inte bara påverka den framtida regeringsbildningen, utan även Liberalernas egen existens som riksdagsparti efter nästa val.