Susanne Nyström: Hur står det egentligen till med Sverigedemokraternas kvinnosyn?

Efter decennier av framgångar för jämställdheten i svensk politik visar en närmare granskning att alla partier inte följer samma mönster. Sverigedemokraterna, som under senare år växt till ett av landets största partier, uppvisar en markant obalans mellan könen bland sina förtroendevalda.

Statistiken talar ett tydligt språk – partiet domineras överväldigande av män på viktiga poster. Detta står i stark kontrast till den generella utvecklingen i svensk politik, där könsfördelningen i många andra partier närmar sig en jämn balans.

Ett återkommande mönster inom SD är att kvinnor som nått eller varit på väg mot höga positioner i partiorganisationen ofta har lämnat eller förflyttats nedåt i hierarkin. Detta har skett vid upprepade tillfällen under partiets utveckling från ett marginaliserat parti till en betydande politisk kraft i svensk politik.

Flera politiska analytiker har påpekat att denna könsfördelning inte nödvändigtvis är unik för Sverigedemokraterna, men att den är mer påtaglig där än i de flesta andra etablerade partier. Historiskt sett har nyare partier ofta börjat med en sned könsfördelning som över tid jämnats ut, men SD:s utveckling tycks hittills inte följa detta mönster.

Inom partiet har företrädare vid olika tillfällen bemött kritiken med att underrepresentationen av kvinnor inte är resultatet av någon medveten strategi utan snarare kan förklaras av andra faktorer. Vissa har hänvisat till att partiets politiska profil traditionellt attraherat fler män än kvinnor.

När kvinnliga politiker lämnat partiet har orsakerna varierat. I några uppmärksammade fall har de angett interna konflikter eller upplevelser av att inte bli tagna på allvar. I andra fall har omorganisationer lett till att kvinnor förlorat sina positioner.

Det svenska partisystemet har generellt sett utvecklats mot ökad jämställdhet under de senaste decennierna. Partierna har i varierande grad infört olika åtgärder för att säkerställa en jämnare könsfördelning, från informella målsättningar till regelrätta kvotsystem. Sverigedemokraterna har dock inte anammat sådana formella system i samma utsträckning.

Forskning inom området politisk representation visar att mångfald bland förtroendevalda kan ha betydelse för vilka frågor som prioriteras och hur de behandlas. När ett kön är kraftigt underrepresenterat kan detta potentiellt påverka vilka politiska frågor som lyfts fram och hur partiets politik utformas.

För väljarna kan representationsfrågor spela olika stor roll. Vissa väljare lägger stor vikt vid att se personer som liknar dem själva bland de förtroendevalda, medan andra prioriterar andra aspekter av partiets politik.

I jämförelser med andra europeiska länder står sig Sverige generellt väl vad gäller jämställdhet i politiken. Men variationerna mellan partierna är betydande, och SD:s könsfördelning påminner mer om situationen i vissa konservativa partier i andra europeiska länder.

Statsvetare har påpekat att politiska partiers interna kultur och informella maktstrukturer ofta spelar en avgörande roll för representationsfrågor. Formella regler är bara en del av bilden – den dagliga praktiken och de interna normerna kan vara minst lika viktiga.

Frågan om könsfördelning inom partiet är bara en aspekt av den bredare diskussionen om representation i svensk politik. Andra dimensioner som socioekonomisk bakgrund, utbildningsnivå, geografisk fördelning och etnisk mångfald visar också på betydande skillnader mellan de politiska partierna.

Huruvida den ojämna könsfördelningen inom Sverigedemokraterna kommer att förändras över tid återstår att se. Historiskt har många partier genomgått en utveckling mot ökad jämställdhet i takt med att de etablerats i det politiska systemet, men detta är ingen automatisk process utan kräver ofta medvetna åtgärder.

Samtidigt har frågan om representation blivit allt viktigare i den offentliga debatten, vilket kan öka trycket på alla partier att arbeta aktivt med dessa frågor. För Sverigedemokraterna, liksom för andra partier, kan förmågan att attrahera och behålla en mångfald av företrädare bli en avgörande framtidsfråga.