Tomas Ramberg: I sin frånvaro blev Kristersson duellens förlorare

Sveriges föredetta och nuvarande opposition i duell – Kristersson satt på åskådarplats

I en uppmärksammad debatt på onsdagskvällen ställdes Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson mot Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, medan statsminister Ulf Kristersson fick se på från sidlinjen. Duellen mellan de två partiledarna illustrerar tydligt den komplexa politiska situation som Kristersson befinner sig i som ledare för en minoritetsregering.

Debatten speglar en ny politisk verklighet i Sverige där Sverigedemokraterna, som numera är landets näst största parti, har en nyckelroll i den parlamentariska matematiken. För Kristersson innebär detta en konstant balansgång. Han är beroende av Åkessons stöd genom Tidöavtalet för att kunna regera, samtidigt som Sverigedemokraternas inflytande ger politiska motståndare ammunition.

Socialdemokraterna, som förlorade regeringsmakten i valet 2022, använder konsekvent relationen mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna som en central punkt i sin oppositionspolitik. Anderssons strategi i debatten visade hur hon positionerar Åkesson som den verkliga makthavaren bakom kulisserna, vilket indirekt underminerar Kristerssons position som statsminister.

För Jimmie Åkesson erbjöd debatten ytterligare en möjlighet att befästa sin roll som en avgörande politisk kraft. Som ledare för Tidöavtalets största parti kan han peka på konkreta politiska segrar, särskilt inom migrationspolitiken och kriminalpolitiken, områden som länge varit partiets kärnfrågor.

Statsministerns frånvaro från debatten är talande för hur den politiska dynamiken har förändrats. Traditionellt har dueller oftast stått mellan statsministern och oppositionsledaren, men i dagens politiska landskap är det Andersson och Åkesson som representerar de två största väljargrupperna i landet.

Det parlamentariska läget efter valet 2022 har skapat en situation där Kristersson, trots att han leder regeringen, i många avseenden hamnar i skymundan av den politiska huvudkonflikten. Moderaterna, som en gång var det dominerande borgerliga partiet, måste nu hantera en situation där de inte längre är det största partiet på högerkanten.

Tidöavtalet, som slöts mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna efter valet, har gett Åkesson ett betydande inflytande över regeringens politik utan att behöva ta det direkta regeringsansvaret. Denna position ger Sverigedemokraterna möjligheten att påverka politiken samtidigt som de kan behålla en viss distans när impopulära beslut fattas.

För Kristersson innebär situationen en ständig utmaning. Han måste tillgodose Sverigedemokraternas krav för att behålla deras stöd, samtidigt som han försöker framstå som en självständig ledare som inte kontrolleras av Åkesson. Detta är en särskilt känslig balansgång inför de kommande EU-valen och på längre sikt inför nästa riksdagsval.

Socialdemokraterna har varit tydliga med sin strategi att framställa regeringen som styrd av Sverigedemokraterna. Anderssons debatt med Åkesson snarare än med Kristersson förstärker detta narrativ och bidrar till att cementera bilden av en statsminister som inte fullt ut kontrollerar den politiska agendan.

Debatten ägde rum i en tid när flera av regeringens reformer möter motstånd och när opinionssiffrorna visar på ett växande stöd för Socialdemokraterna. Detta ökar pressen på Kristersson att visa handlingskraft och självständigt ledarskap.

För väljarna representerade debatten mellan Andersson och Åkesson en direkt konfrontation mellan två tydliga alternativ för Sveriges framtid – Socialdemokraternas vision om en stark välfärdsstat kontra Sverigedemokraternas fokus på migration och lag och ordning.

Medan Andersson och Åkesson tog central plats i den politiska teatern fick Kristersson nöja sig med rollen som åskådare. Detta symboliserar på många sätt hans regeringssituation: formellt vid makten men konstant utmanad både från höger och vänster i det politiska landskapet.

Det återstår att se hur denna dynamik kommer att utvecklas fram till nästa val, men onsdagens debatt gav en tydlig indikation på att den politiska kampen i Sverige alltmer står mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, med Moderaterna och övriga partier i en mer undanskymd roll.