Tomas Ramberg: I Strängnäs förverkligas Åkessons vision

Efter en svår period försöker Tidöpartierna nu samla krafterna inför det kommande valåret. Partiledarna samlades i Strängnäs för vad som utåt framstår som ett försök att återfinna gemensam riktning, men mötet representerar något betydligt viktigare för Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson – en långsiktig strategisk framgång.

För Åkesson markerar mötet i Strängnäs ett avgörande steg i hans mångåriga arbete med att forma ett samlat konservativt block i svensk politik. Denna vision, som länge framstått som avlägsen, har gradvis materialiserats genom åren när partier som tidigare höll Sverigedemokraterna på armlängds avstånd nu samarbetar inom ramen för Tidöavtalet.

Särskilt betydelsefull är relationen till Moderaterna och partiledaren Ulf Kristersson. Den politiska resan från Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-tal till dagens samarbete inom Tidö representerar en dramatisk förändring i den politiska landskapet. Åkesson har med strategisk tålamod och ihärdighet gradvis förflyttat Moderaterna från avståndstagande till att acceptera Sverigedemokraterna som en legitim samarbetspartner.

Det konservativa blocket som nu möts i Strängnäs representerar en omformning av den traditionella höger-vänsterskalan i svensk politik. Medan samarbetet på många sätt fortfarande befinner sig i en konsolideringsfas, visar mötet att det finns en ambition att långsiktigt etablera detta block som ett konkurrenskraftigt alternativ till den traditionella vänsteroppositionen.

Tidöpartiernas utmaningar ska dock inte underskattas. Samarbetet har genomgått flera prövningar sedan regeringsbildningen, med spänningar mellan partierna i frågor som rör både sakpolitik och inflytande. För väljarna har samarbetet ibland framstått som splittrat, särskilt när oenighet mellan partierna blivit offentlig.

Inför valåret 2024 står det konservativa blocket inför uppgiften att visa enighet och handlingskraft. Mötet i Strängnäs ska ses i ljuset av detta – ett försök att presentera en enad front mot väljarna och demonstrera att samarbetet fungerar trots periodvisa meningsskiljaktigheter.

För Jimmie Åkesson personligen utgör mötet en bekräftelse på den strategiska vision han har drivit sedan han tog över partiledarskapet 2005. Från att ha varit ett parti i politisk karantän har Sverigedemokraterna under hans ledning blivit en central aktör i svensk politik, med reellt inflytande över regeringspolitiken.

Politiska bedömare pekar på att Sverigedemokraternas väg till inflytande illustrerar en bredare europeisk trend där högernationalistiska partier successivt har normaliserats och integrerats i de politiska systemen. Sverige har länge utgjort ett undantag, men med Tidösamarbetet har även den svenska politiken anpassat sig till det nya europeiska politiska landskapet.

Moderaternas förhållningssätt till Sverigedemokraterna har genomgått en remarkabel förändring. Från Fredrik Reinfeldts tydliga avståndstagande, via Anna Kinberg Batras försiktiga öppningar, till Ulf Kristerssons pragmatiska samarbete. Denna förändring reflekterar både en ideologisk ompositionering inom Moderaterna och ett erkännande av de parlamentariska realiteterna.

För de mindre partierna i Tidösamarbetet – Kristdemokraterna och Liberalerna – innebär den nya konstellationen både möjligheter och risker. Genom regeringssamarbetet får de inflytande, men de riskerar samtidigt att hamna i skuggan av de större partierna. Särskilt Liberalerna har periodvis upplevt interna spänningar relaterade till samarbetet med Sverigedemokraterna.

När partiledarna nu samlas i Strängnäs handlar det ytterst om att konsolidera det som Jimmie Åkesson länge strävat efter – ett funktionellt konservativt block som kan utmana den traditionella vänster-höger-uppdelningen i svensk politik. Även om mötet utåt sett framstår som ett försök att återfinna styrfart efter en period av motgångar, representerar det för Åkesson kulminationen av en långsiktig politisk strategi.

Utmaningen för Tidöpartierna blir nu att omsätta denna strukturella framgång till konkreta politiska resultat som kan övertyga väljarna inför kommande val. Huruvida det konservativa blocket kommer att bestå och utvecklas beror på dess förmåga att leverera på sina politiska löften och hantera de interna spänningar som oundvikligen uppstår i en sådan koalition.