Ebba Andersson vill ha revansch efter framåtvolten: ”Har prioriterat utförskörningar”

Den mentala kampen efter fallet – Ebba Andersson om vägen tillbaka

I augusti, inför säsongen, träffade Dagens Nyheter Ebba Andersson. Under samtalet målade längdåkningsstjärnan upp en bild av kommande tävlingar: ”Jag har en bild framför mig att saker bara ska gå av sig själv, lite som det var på VM. Att jag tar mig framåt utan att det är särskilt krävande och att jag gör det snabbare än någon annan.”

Nu, efter OS-veckorna i Italien, har verkligheten visat sig mer komplicerad. Visserligen har Andersson nått sitt mål om individuella medaljer – det har till och med blivit två – men båda har varit silver bakom en dominant Frida Karlsson. Långt ifrån den bild av självklar framgång som Andersson hade målat upp.

Sedan kom stafetten, ett lopp som skulle bli en vändpunkt. I ledning blev Andersson ikappåkt, och hennes åkning blev stressad när hon tvingades jaga. Det slutade med en spektakulär framåtvolt där ena skidan gick sönder. Som om hon förutsett detta sa hon redan i augusti: ”Det som sker under inledningen av loppet kan sätta tonen och att det hänger med en. Men med mer erfarenhet lär man sig också att ingenting är över förrän man korsar den där mållinjen.”

Trots motgången hyllades Andersson för sin kyla i den kritiska situationen – hur hon snabbt insåg att hon behövde ta sig framåt i banan för att få en ny skida.

”Det räcker att man själv har alla de dumma tankarna i sitt huvud, så det är såklart otroligt tacksamt att få den uppskattningen,” säger hon när hon möter svenska journalister två dagar före femmilen.

Revanschlusten är påtaglig. Dels för fallet i förra årets VM-femmil, som slutade utan medalj, men framför allt för att hantera utförskörningarna bättre än under stafetten. Hon är självkritisk och medger att hon både var feg och hade bristande teknik.

”När någonting sånt sker så sätter det sig lite på huvudet. Jag har verkligen behövt ta mig an ett arbete ute i spåret, både fysiskt men också lite grann mentalt,” förklarar Andersson.

I augusti reflekterade hon över erfarenhetens betydelse: ”Erfarenhet kan bidra med lugn och trygghet, men när det kommer till kritan så har tidigare lopp ingenting att göra med det som sker här och nu; ett nytt lopp kommer med nya förutsättningar och nya möjligheter.”

För att komma över den mentala barriär som vurpan i stafetten skapade har Andersson fokuserat på att återfinna glädjen. Hon kände sig som den stora syndabocken men uttrycker tacksamhet mot lagkamraterna för deras stöttning. Med distans har hon till och med kunnat skratta åt händelsen när hon sett den på video.

”Men sen har det varit viktigt när vi har varit på tävlingsplatsen att prioritera utförskörningarna lite extra,” tillägger hon.

Inför säsongen berättade Andersson hur avgörande det varit för henne att lyckas tidigt under VM i fjol. ”Det är inte självförtroendet som fysiskt tar dig framåt, men det styr hur du agerar. På 10-kilometersloppet under VM i Trondheim åkte jag med låga axlar för att jag redan hade mitt guld. Jag kände ingen stress i mitt agerande och därför åkte jag rätt bra skidor och rätt fort också.”

Nu, inför femmilen, ser Andersson både styrkor och förbättringsområden: ”Jag har känt att åkning och genomförande har varit bra, men kanske inte fullt så bra som jag hade hoppats på. Jag är inspirerad att försöka få till någonting ännu bättre därute i spåret. Den träning jag gjort nu i veckan ska förhoppningsvis göra att det blir bra skidåkning.”

I bakgrunden finns ytterligare utmaningar för det svenska laget, med sjukdomsproblem som har beskrivits som ”en bubbla som inte är felfri”. Trots detta står Anderssons kamp för att återfå kontrollen efter motgången i centrum inför den avslutande femmilen – där en tredje chans att utmana Frida Karlssons dominans väntar.