Ekonomin styr ridsporten – Joel Torstenson om svårigheterna att nå toppen

Det är kallt i stallet denna februarimorgon trots solskenet utanför. Inne råder lugn, bara ett melodiskt tuggande från stoet Il Costa Di Rossa, eller ”Rosa”, bryter stillheten. Hon är Joel Torstensons främsta häst och står i sitt hörn medan boxarna mockas och höpåsar packas.

Joel Torstenson, 23 år, räknas till en av Sveriges största talanger inom hästhoppning. Nyligen hemkommen från Grand Prix-tävlingar i Polen har han flyttat hem till familjegården utanför Västerås. Med sig har han Rosa och sju andra hästar efter att under flera år ha drivit eget företag och tävlingsstall i Skåne.

”Det är nästan enbart av ekonomiska skäl som jag har flyttat hem igen. Jag behöver inte känna samma press att dra in pengar. Det är inte gratis att bedriva tävlingsstall. För min sportsliga satsning är det lite mer komplext, men om jag vill satsa måste jag också ha ekonomisk stabilitet,” förklarar Torstenson.

Verkligheten för tävlingsryttare är komplex. Att bedriva tävlingsstall kräver mer än bara sportligt kunnande – det handlar om företagande där försäljning av hästar ofta är den största inkomstkällan. Detta skapar en ständig avvägning mellan sportsliga och ekonomiska mål.

Sedan fem års ålder har Torstenson ridit. Efter att ha hoppat av gymnasiet har han arbetat hårt med hästar. ”Första året hade jag 20 hästar under sadeln och jobbade 14–15 timmar om dagen. Ibland undrar man varför man håller på med allt. Men när man är ifrån jobbet är ridningen och hästarna det första man saknar,” berättar han.

Som en av Sveriges mest framgångsrika U25-ryttare har Torstenson denna säsong fått möjlighet att delta i större internationella, rankade tävlingar. Sverige har dock svårt att placera unga ryttare högt på U25-rankningen. Med bara Joel i topp 150 och tre andra i topp 200 ligger vi efter internationellt.

Förbundskapten Henrik Ankarcrona menar att detta delvis beror på Sveriges geografiska läge längre från tävlingar som ger rankningspoäng, men också på de val unga ryttare gör.

”Vissa väljer att åka utomlands för att lära sig eller göra en sportsatsning. Men en hel del vill bygga upp en verksamhet i Sverige. Då är fokuset på unga hästar och på att hålla träningar. Att få verksamheten att gå runt. Rankningspoäng i sig räcker inte,” säger Ankarcrona.

Torstenson tar ut Rosa i stallgången. Den brunröda hästen skrapar ivrigt på golvet men står snällt still när Joel förbereder henne med sadel, benskydd och träns. Trots otåligheten visar hon en tydlig tillit till sin ryttare.

Till skillnad från många andra unga talanger valde Torstenson att stanna i Sverige för att bygga sitt företag, trots att det kan vara en längre väg till toppen.

”Du kommer till ett stort stall, får rutin och det blir bra. Du kanske får rida bra tävlingar. Men den dagen du ska ha ditt eget företag får du börja om från noll ändå. Jag ville försöka göra den långsiktiga vägen. Det kräver en del, men jag tror att jag gör rätt beslut,” förklarar han sitt val.

Den stora utmaningen för tävlingsryttare är att behålla de hästar man tror på, samtidigt som man måste sälja för att överleva ekonomiskt. ”Det är alltid en väldigt hårfin avvägning. Klarar jag av att göra sporten när jag har en fin häst, eller måste jag sälja den för att jag ska ha råd att äta i morgon?”

Han fortsätter: ”Folk kallar det för rikemanssport, men jag förstår ju också varför folk gör det. Pengar är inte allt, men de tar dig mycket fortare dit du vill.”

I somras presenterades en ny satsning från Svenska Ridsportförbundet och Lövsta Future Challenge för att stödja U25-ryttare. Programmet, som Joel deltar i, syftar till att utveckla nästa generations eliter inom ridsporten.

”Det är för tidigt att utvärdera, men det är min uppfattning att vi visar ännu mer att vi tror på de här ryttarna med en sådan här satsning,” kommenterar förbundskapten Ankarcrona.

Ute i det vita vinterlandskapet rider Torstenson och Rosa för att träna inför kommande tävlingar. Trots ekonomiska utmaningar och en lång väg framför sig har han tydliga mål.

”Jag vill ju ta mig hela vägen. Jag vill ju göra alla mästerskap och världscuperna. Det kanske är kaxigt att säga, men jag tror att om det kommer in en hästägare som har de ekonomiska förutsättningarna med passionen för ridsport och hästarna – då skulle jag kunna göra sporten på riktigt,” säger Joel Torstenson.

Han är inte framme ännu, men på god väg. Med sin talang, beslutsamhet och Rosa vid sin sida fortsätter han arbeta mot sina drömmar – en dag i taget, en tävling i taget.