I den svenska elitfotbollen utgör kvinnor nästan hälften av alla spelare. Trots detta syns en markant obalans när det gäller tränarroller, där kvinnor är kraftigt underrepresenterade på högre positioner. Särskilt tydligt blir detta på huvudtränarutbildningarna, där endast omkring en av tio deltagare är kvinnor.
Detta missförhållande har väckt diskussion inom fotbollsvärlden om hur man ska kunna skapa bättre förutsättningar för kvinnor att ta sig fram som tränare på elitnivå. Trots att damfotbollen växer starkt i Sverige och internationellt, återspeglas inte denna utveckling i tränarleden.
– Det känns jätteviktigt att öka urvalet, säger tränarutbildaren Mattias Eriksson, som arbetar med att utbilda nästa generations tränare inom svensk fotboll.
Svenska Fotbollförbundet har under de senaste åren uppmärksammat problemet och försökt implementera olika strategier för att locka fler kvinnliga tränare till utbildningarna. Men förändringen går långsamt, och många menar att det behövs mer genomgripande insatser för att bryta mönstret.
En del av problematiken kan spåras till historiska strukturer inom fotbollen, där manliga nätverk och traditioner fortfarande dominerar. Även om attityder långsamt förändras, kvarstår många hinder för kvinnor som vill avancera till de högsta tränarpositionerna.
Flera av de kvinnliga tränare som idag är verksamma inom elitnivån vittnar om utmaningarna de stött på. De beskriver hur de ofta måste bevisa sin kompetens på ett sätt som deras manliga kollegor sällan behöver göra. Detta skapar en extra tröskel för kvinnor att ta sig över.
I jämförelse med andra europeiska länder ligger Sverige relativt bra till när det gäller jämställdhet inom fotbollen generellt, men även här kvarstår alltså stora skillnader när det gäller tränarroller. I länder som Tyskland och Frankrike har särskilda mentorsprogram införts för att stödja kvinnliga tränare, något som diskuteras även i Sverige.
Internationella fotbollsförbundet FIFA har satt upp mål om att öka andelen kvinnliga tränare globalt, och UEFA har liknande initiativ på europeisk nivå. Den svenska fotbollen står nu inför utmaningen att omsätta dessa ambitioner i praktisk handling.
En del av lösningen kan ligga i att skapa bättre övergångar för kvinnliga spelare som avslutar sina aktiva karriärer. Genom att erbjuda riktade utbildningsinsatser och mentorskap kan fler kvinnor uppmuntras att ta steget in i tränarrollen.
– Vi behöver göra mer för att identifiera potentiella kvinnliga tränare redan under deras spelarkarriärer och ge dem rätt verktyg för att utvecklas, fortsätter Mattias Eriksson.
Damallsvenskan, som är den högsta serien inom svensk damfotboll, har sett en viss ökning av kvinnliga tränare under de senaste säsongerna, men utvecklingen går långsamt. I de lägre divisionerna är situationen ofta ännu mer ojämlik.
Flera klubbar har börjat arbeta mer aktivt med jämställdhetsfrågor, inte bara på spelarsidan utan även i tränarstaben. Detta ses som ett viktigt steg för att långsiktigt förändra kulturen inom fotbollen.
Förebilder spelar en avgörande roll för att inspirera nästa generation. De få kvinnliga huvudtränare som finns på elitnivå får ofta stor uppmärksamhet och kan visa vägen för andra. Men många experter påpekar att det inte räcker med några få förebilder – det behövs en bredare förändring.
Fotbollens framtid i Sverige kommer att påverkas av hur väl man lyckas ta tillvara all kompetens, oavsett kön. Med tanke på damfotbollens starka utveckling både nationellt och internationellt, finns det goda skäl att tro att fler kvinnliga tränare skulle kunna bidra med nya perspektiv och idéer till sporten.
Utmaningen ligger nu i att omvandla den teoretiska insikten om behovet av fler kvinnliga tränare till konkreta handlingar som faktiskt förändrar situationen. Det kommer att kräva långsiktigt arbete på flera nivåer – från fotbollsförbundets utbildningar till de enskilda klubbarnas rekryteringsprocesser.














6 kommentarer
Det är lockande att se hur svensk fotboll vill öka andelen kvinnliga huvudtränare. En diverse tränarkår kan säkert bidra till nya perspektiv och innovativa metoder.
Jag tror att det handlar om att synliggöra framgångsrika kvinnliga tränare för att inspirera nya generationer.
Intressant hur snabbt damfotbollen har växt men tyvärr inte tränarbranschen följer med. Hoppas att förbundet ser detta som en prioritet.
Förbättrade mentorprogram för kvinnliga tränare vore ett steg i rätt riktning.
Att bara en av tio deltagare på tränarutbildningarna är kvinnor är ett sätt att lindra besvikelsen. Vi måste arbeta aktivt för att ändra på detta.
Det är en strukturell fråga som kräver insatser på alla nivåer, från skolor till klubbarna.