Far och son lyfter Malmö: ”Känsla att vi skulle gå bra”

Den svenska handbollfamiljen Roganovic – där talang och framgång går i arv

– Ska ni träffa Zoran? Han ligger och sover där uppe, säger en förvånad Nikola Roganovic när han öppnar ytterdörren till radhuset i Lund.

Det var inte den välkomnande starten vi hade hoppats på. Men trots att Zoran Roganovic glömt bort intervjun – och inte ens berättat för sin son att vi skulle komma – vänder stämningen snabbt när samtalet rör sig in på det som förenar denna familj: handbollen.

Vi är här för att träffa två generationer Roganovic – fadern Zoran, 47, handbollshistoriens främste målskytt i Sveriges högsta serie med 2 277 fullträffar mellan 2003 och 2017, och hans son Nikola, 19, som nu går i faderns fotspår. Nikola har nyligen tagits ut till det svenska landslaget för träningslandskamper mot Spanien i Linköping och Eskilstuna – de sista matcherna innan EM-truppen spikas.

Handbolls-EM spelas i januari 2026 i Sverige, Norge och Danmark, med Malmö som en av spelorterna – en perfekt arena för den unga stjärnan att visa sin potential.

”Sådan far, sådan son” är ett uttryck som sällan passat bättre än för paret Roganovic. Medan Zoran satte spår i svensk handboll med sin målförmåga har sonen Nikola rivstartat sin karriär. Den 19-åriga mittnian dominerar redan Handbollsligan som både målskytt och framspelare. Han toppar skytteligan med 58 mål och är bland de främsta också när det kommer till assist, med 39 passningar som lett till mål.

Tillsammans bildar de ett unikt samarbete i HK Malmö – fadern som tränare och sonen som nyckelspelare. Det är en kombination som håller på att lyfta klubben till en helt ny nivå.

Radhuset i Lund avspeglar familjens handbollsidentitet. Nedervåningen är ett litet museum med troféer, minnesplaketter och bilder från Zoran Roganovics framgångsrika karriär. Men familjen Roganovic är mer än bara Zoran och Nikola. Äldste sonen Marko, 23, har nyligen flyttat till Danmark där han är målvakt i ligalaget Bjerringbro-Silkeborg.

– Han har gjort avtryck direkt och visat var skåpet ska stå, säger Zoran med en stolt fars stämma.

Dottern Milla representerar familjens yngsta generation inom handbollen och spelar i H43 Lunds flickor 12, samma klubb där Zoran en gång grundlade sin legendariska status i svensk handboll.

Trots den starka handbollsprofilen hävdar Zoran att han varit återhållsam med att föra vidare sin passion för sporten till barnen.

– Fram till femton års ålder tyckte jag att det viktigaste var att killarna höll på med någon form av lagidrott, oavsett vilken. Det finns så mycket att lära sig om hur man ska bete sig senare i livet. Man utvecklar viktiga värderingar, förklarar han.

– Jag lät båda börja med basket först, för det är en sport som jag också älskar. Men de höll inte på jättelänge.

För Nikola kändes valet av handboll naturligt.

– Det kändes ju att handboll var den största sporten i Lund. Då blev det också ganska självklart när man hade en pappa som spelade i H43, berättar han.

Relationen mellan far och son, tränare och spelare, innebär utmaningar. Många föräldratränare känner press att vara extra hårda mot sina egna barn för att undvika beskyllningar om särbehandling.

Zoran medger att han balanserade på den gränsen när äldste sonen Marko knackade på dörren till A-laget i Guif Eskilstuna, där Zoran var tränare innan han kom till HK Malmö.

– Det kunde gå veckor när vi inte pratade med varandra. Men jag tror inte att Marko hade spelat handboll i dag om jag hade gett honom allt direkt, säger Zoran.

Med yngste sonen Nikola har det varit annorlunda.

– Alla kunde se att han var fantastiskt duktig redan innan han började träna med oss i A-laget, så det var inga konstigheter, förklarar Zoran.

Nikola tycker att de har hittat en bra balans i sin relation.

– Vi kan skilja på jobb och familj. Jag känner att jag lär mig saker varje dag som jag kan utveckla, säger han.

Zoran, som har rötter i Montenegro där han både spelat i landslaget och varit förbundskapten, har försökt locka sönerna att välja landslagsspel på Balkan.

– Jag har sagt till dem att då hade de redan spelat ett par, tre stora mästerskap i handboll, men de har varit tydliga med att det är Sverige som gäller. De har inte ens dubbelt medborgarskap, berättar han.

Far-och-son-samarbeten är ovanliga men inte unika inom idrotten. Inom handbollen finns exempelvis Ola och Albert Månsson i Lugi. Inom fotbollen har Henrik Larsson tränat sin son Jordan i Helsingborg, och inom hockeyn ledde Kent Forsberg sin son Peter i Modo under tidigt 90-tal.

För familjen Roganovic är handbollen mer än en sport – det är ett släktarv som nu lever vidare genom nästa generation. Med Nikolas landslags- och ligaframgångar och Markos utlandsproffskarriär kan vi vara säkra på att vi kommer höra namnet Roganovic inom svensk handboll under många år framöver.