Finalmotståndaren: ”Fler curlare borde visa känslor”

I de olympiska lokalerna i Cortina förbereder sig curlingsyskonen Isabella och Rasmus Wranå för en final som kommer att bli en känslomässig kraftmätning. På andra sidan isen står det amerikanska laget, där Korey Dropkin utmärker sig med sin expressiva spelstil som bryter mot curlingens traditionellt återhållsamma normer.

Dropkin, känd för sina högljudda firanden efter lyckade slag, representerar en ny generation curlingspelare som inte är rädda för att visa känslor på isen. Hans attityd står i stark kontrast till den svenska lagandan som kännetecknas av mer kontrollerade känsloyttringar.

”Jag tror att fler curlingspelare borde våga visa vad de känner. Det ger sporten energi och gör den mer tillgänglig för publiken,” säger Dropkin när han möter svenska journalister inför finalen.

För syskonen Wranå är den kommande finalen kulmen på en lång olympisk resa. Isabella, som tidigare tävlat i damcurlingen, och Rasmus, med erfarenhet från herrlandslaget, har tillsammans bildat en stark duo i mixed dubbel-formatet som introducerats relativt nyligen på den olympiska arenan.

”Vi har en annan typ av kommunikation än många andra lag. Som syskon kan vi vara rakt på sak med varandra, vilket ofta är en fördel i pressade situationer,” förklarar Isabella Wranå.

Den svensk-amerikanska finalkontrasten handlar inte bara om känsloyttringar utan även om taktiska skillnader. Det svenska paret är kända för sin tekniska precision och strategiska spel, medan amerikanerna kombinerar solid grundteknik med mer riskfyllda slag.

Curling har genomgått en betydande utveckling de senaste åren. Från att ha varit en sport som främst uppmärksammades vid OS har den nu fått en växande publik och professionalisering. Prispengarna har ökat och turneringar sänds allt oftare på tv, vilket också förändrat spelarnas approach.

”Sporten har verkligen förändrats sedan jag började,” berättar Rasmus Wranå. ”Det handlar inte längre bara om att vara bra på isen utan också om att vara underhållande för publiken. Men vi svenskar har fortfarande vårt sätt att spela på.”

Expertkommentatorn Peja Lindholm, tidigare förbundskapten för det svenska landslaget, menar att kulturskillnaderna mellan nordamerikansk och europeisk curling blir allt tydligare.

”Amerikanerna har alltid haft en mer showbetonad inställning till idrott generellt. Det vi ser nu är att den attityden även når curlingen, som traditionellt varit mer återhållsam. Dropkin är ett tydligt exempel på detta,” säger Lindholm.

Under turneringen har det svenska paret demonstrerat en imponerande jämnhet, med endast en förlust i grundspelet. Amerikanerna har däremot visat stor mental styrka genom att vända flera matcher som sett förlorade ut.

OS-finalen i Cortina kommer att spelas i en arena som tar cirka 3 500 åskådare, och biljetter har varit eftertraktade sedan det stod klart att hemmanationen Italien inte skulle nå final. Många italienska fans har nu valt att stödja Sverige, delvis på grund av den respekt som byggts upp för svensk curling under årens lopp.

För curlingsverige representerar syskonen Wranå en kontinuitet i den framgångsrika tradition som etablerats genom tidigare OS-medaljer. Sverige har historiskt varit en av världens främsta curlingnationer, med flera VM- och OS-medaljer under de senaste decennierna.

”Vi känner ett ansvar att förvalta det arv som tidigare svenska curlingspelare byggt upp,” säger Isabella. ”Samtidigt vill vi skapa något eget och ta sporten framåt på vårt sätt.”

När finalen nu närmar sig intensifieras träningarna för båda lagen. Amerikanerna har synts träna specifikt på komplexa slag som kan överraska svenskarna, medan Wranå-paret fokuserat på att förfina sin redan stabila spelstil.

Oavsett resultat i finalen står det klart att curlingen befinner sig i en brytningstid där traditionella värderingar möter nya uttryckssätt. Syskonen Wranå och Korey Dropkin representerar på många sätt denna kontrast – en kontrast som kan bidra till sportens fortsatta utveckling och popularitet.