Framtidsvision för Falun: ”Tänk er att ha en zipline härifrån”

Svenska längdskidåkningen stark på damsidan – men framtida VM-arrangemang hotas

Svensk längdskidåkning skördade framgångar i OS i Milano Cortina med tio medaljer, främst på damsidan. I backhoppningen utmärkte sig Frida Westman med en fjärdeplats i stor backe – en prestation som enligt experter kunde blivit guld under nästa års VM i Falun. Problemet är att hon står ensam i den svenska backhoppningseliten, medan Sverige helt saknar representation i nordisk kombination.

Denna situation hotar Sveriges möjligheter att arrangera framtida skid-VM. Lasse Ottesen, tävlingschef för nordisk kombination i Internationella skidförbundet (FIS), är tydlig med de skärpta kraven:

”Om en nation som Sverige vill söka VM på 30- och 40-talet så måste de också ha intresse och aktivitet i både hoppbacken och nordisk kombination,” säger han.

Svenska skidförbundet är medvetet om utmaningen. Under ett möte med Pernilla Bonde, generalsekreterare för Svenska skidförbundet, i samband med världscuptävlingarna i backhoppning i Falun, framkom strategier för att stärka backhoppningen och göra Falun till en attraktiv destination för internationella besökare.

Sandro Pertile, tävlingschef för backhoppning i FIS, betonar vikten av att utveckla Falun som turistdestination: ”Turisterna kommer från Europa med sina husvagnar. Platsen behöver utvecklas så att det blir naturligt att det här blir ett av åtta självklara stopp på semestern.”

Pernilla Bonde presenterar fem strategiska målbilder för Faluns utveckling. Hon vill göra anläggningen till ett träningscenter för nordiska skidsporter och, i likhet med Pertile, utveckla åretruntupplevelser.

”I Planica och Oberstdorf har de lyckats göra backhoppningsarenan till en intäkt. Du betalar 10 euro för att åka upp. I Planica kan man gifta sig där på toppen,” berättar Pertile och visar på potentialen för kommersialisering.

Under besöket i hopptornen diskuteras möjligheterna att skapa upplevelser som får besökare att känna något speciellt – kanske en zipline från toppen. Pertile påpekar hur viktigt det är att besökare får uppleva ljudet och känslan när hoppare flyger genom luften.

Historiskt sett var Falun regelbunden värd för världscupen i backhoppning under 80- och 90-talen. Efter 2002 dröjde det till 2014 innan världscupen återvände, och efter VM 2015 tog det ytterligare tio år till nästa stora evenemang.

”Jag bodde i Falun när jag var liten. Väldigt nära. Hörde ljudet från tävlingarna på helgerna. Backhoppning var stort då. Det är dit vi vill,” säger Bonde.

Svenska skidförbundet tog för några år sedan ett strategiskt beslut att satsa resurser på Frida Westman och ytterligare tre backhoppare för att säkra toppträning i Trondheim. Bonde förklarar: ”Orsaken till varför det är viktigt är för att backhoppningen är så internationellt viktig. Ska vi ha VM, och världscuper i längd, framöver i Sverige så behöver vi ha backhoppningen.”

Målet är att förändra uppfattningen om backhoppning från något ”mossigt” till något spännande som kan inspirera ungdomar. ”Debatten har varit att backhoppningen är kostnadsdrivande och tar skattemedel. Vi måste släppa den tanken och börja tänka ’vad kan det här i stället ge oss för möjligheter?'” säger Bonde.

Pertile tillägger: ”En backhoppningsarena är en mystisk plats där människor kan inspireras. Långsiktigt tror jag att FIS kommer att försöka utveckla alla våra arenor så att de är en perfekt kombination av idrott och företagande.” Han nämner Oberstdorf med över 100 000 besökare per år som ett föredöme, men varnar: ”Att bli en turistdestination måste vara Faluns mål. Men klockan tickar…”

Bonde medger att fönstret för att utveckla Falun är öppet nu, med skid-VM 2025 som katalysator. För att utveckla backhoppningen i Sverige behöver tröskeln sänkas och fler klubbar etableras. Idag finns aktiva klubbar i endast sex orter: Fagersta, Falun, Göteborg, Sollefteå, Örnsköldsvik och Sollentuna.

”Man skulle kunna titta över gränserna för olika grenar. I samhället pratar vi mycket om att du ska ha ett stort rörelsemönster när du är ung, i motsats till tidig specialisering,” föreslår Bonde som en väg framåt.

På frågan om var svensk backhoppning står om tio år, svarar hon: ”Om vi tar Lugnet, där vi sitter nu, som exempel så skulle det vara väldigt roligt om vi har en fullgod arena med ett stort liv, som blivit en intäktskälla. Och att sporten lever med både ungdomar och tävlingar och att det är en arena dit man kommer för att man tycker att det här är häftigt, att man ser en attraktionskraft.”