Från mobbad till världsstjärna – riskerar livet mellan balkonger

Världsmästaren som lärde sig kontrollera sin rädsla

I en tid då mänskliga gränser ständigt utmanas, står Kevin Franzén från Bjuv ut som ett levande bevis på vad som händer när man kanaliserar rädsla till något produktivt. Den 24-årige parkourutövaren har nyligen tagit VM-silver i style och brons i skill, men bakom medaljerna döljer sig en historia om mobbning, ensamhet och en enastående förmåga att övervinna mental motstånd.

När Kevin demonstrerar sina färdigheter genom att hoppa från balkong till balkong på ett 12 våningar högt hus, med 180 graders vridning i luften, ser det för den oinvigde ut som ren dödslängtan. Men för Kevin handlar det om noggrann beräkning och förberedelse.

”Rädsla är jättebra”, säger Kevin med ett leende. Hans flickvän Helena Margot Ryan instämmer. Rädslan fungerar som en skyddsmekanism – ett naturligt sätt för kroppen att signalera fara. Men att lära sig hantera denna rädsla är vad som skiljer elitutövare från amatörer.

Kevin växte upp i en brottarfamilj i Bjuv. När han som barn visade talang för handvolter på brottardockorna, rekommenderade tränaren gymnastik. Men inget kändes riktigt rätt, och skolåren blev en mörk period i hans liv.

”Absolut mobbad, från trean till nian”, berättar han. Enligt skolans dokumentation var Kevin i lågstadiet pratsam och social, men blev sedan alltmer inåtvänd. ”Jag hade inte svårt för skolan ämnesvis, men jag tyckte inte om att gå dit för att jag kände mig utstött och påhoppad.”

Räddningen kom i form av parkourföreningen Air Wipp i Helsingborg. Plötsligt hittade Kevin en plats där han passade in. ”Parkour har betytt allt för mig, och är allt för mig. Det var så jag träffade min flickvän och alla mina kompisar, det är det jag får mina pengar från, det jag får min glädje från. Och det har verkligen tagit mig igenom svåra tider i skolgången.”

Efter första ungdomstävlingen i Göteborg 2015 byggde Kevins pappa Mathias en parkourpark på familjens tomt. Ett decennium senare är Kevin världskänd inom sporten och försörjer sig genom tävlingar, workshops, event och som tränare och verksamhetschef för Air Wipp.

Vid SPL4 (Sport Parkour League) i Vancouver i september, som anses vara det riktiga världsmästerskapet, presterade Kevin när det gällde som mest. Trots enorm press utförde han ett spektakulärt trick där han svingade sig iväg från ett räcke, svävade horisontellt mot en vägg, studsade med fötterna mot den, voltade bakåt och landade upprätt.

”När jag landade mitt trick visste jag att jag inte hade kunnat göra det bättre. All press släppte, och all känsla av ’hur kommer det gå?’ försvann”, beskriver han ögonblicket som gav honom VM-medalj.

Till skillnad från många andra idrotter handlar parkour mindre om fysiska förutsättningar och mer om mental inställning. ”Jag skulle inte säga att jag är speciellt smidig eller vig. Jag har problem med att nudda mina tår ibland”, avslöjar Kevin. ”För att bli bra på parkour behöver man passionen. Du måste tycka det är kul.”

Kevins metodik avslöjas när han beskriver hur han metodiskt arbetade sig upp för att kunna genomföra det omtalade balkongliret. ”Jag hoppade från tvåan till ettan. Sen gick jag upp och gjorde trean till tvåan till ettan. Sen fyra, tre, två, ett. Sen åtta våningar, det var tolv balkonger, och jag la till en varenda gång. Jag ville testa varje balkong innan jag gjorde hela grejen.”

Helena är aldrig orolig för sin pojkvän. ”Det har inte varit en enda gång jag tänkt ’Kevin, det där var så dumt’. Jag kan faktiskt säga det.” Även hennes familj har accepterat Kevins livsval, trots initial oro.

Den djupare filosofin bakom Kevins framgång kan vara värdefull för oss alla: ”Det som är jättevackert med parkour är att jag vet när det är fysiskt möjligt. Då ska jag bara överkomma min egen rädsla för att göra något som är helt logiskt. Allt jag behöver göra är att stänga av min egen hjärna. Kroppen vet oftast bättre.”

Kevin förklarar att vi alla har två nivåer – den fysiska och den mentala. För de flesta är den fysiska kapaciteten faktiskt bättre än den mentala. Med rätt förberedelser kan vi utmana och töja våra mentala gränser.

”Det kanske verkar omöjligt, men om man bryter ner det i små trappsteg blir det plötsligt genomförbart. Oftast är det bara att hjärnan är mycket bättre på att hitta anledningar varför du inte skulle kunna göra någonting än varför du skulle kunna. Din hjärna vill hålla dig tillbaka för att den vill skydda dig.”

Till dem som upplever samma typ av utanförskap som han själv gjorde i skolan har Kevin ett tydligt budskap: ”Testa så mycket saker som möjligt! Och när du hittar det du tycker är kul – satsa fullt. Du förlorar inget på att göra det du tycker är kul och där kommer du träffa människor som tänker och tycker som du.”

Idag mår Kevin Franzén bra. Med stöd från familj och flickvän, och med parkour som livsstil, har han förvandlat mobbning och utanförskap till framgång och självförtroende. Hans historia är ett bevis på att rädslan inte behöver vara en gräns – utan kan vara en vägvisare mot något större.